Är Israel på väg att bli en halacha-stat, det vill säga en stat styrd av religiösa lagar – en judisk form av Iran? Om man ska tro vissa reportage i israeliska och internationella medier är svaret troligtvis ja.
Det finns ingen tvekan om att de religiösa partierna har flyttat fram sina positioner sedan valet i november. En del av deras krav är verkligen problematiska och, om de skulle godtas i sin helhet, självdestruktiva för staten.
Som yttersta konsekvens skulle vissa av kraven leda till att Israel riskerade att stå med en starkt försvagad armé och med katastrofal samhällsekonomi. Avskaffande av allmän värnplikt och övergång till en professionell armé tillsammans med kravet på att ultraortodoxa barn inte ska behöva studera kärnämnen som matematik, engelska, geografi och historia, kan ge väldigt negativa konsekvenser.
Men det man från den politiska oppositionen trycker mest på just nu är bland annat: motstånd mot separata badtider för män och kvinnor vid vissa offentliga källor; motstånd mot separerade sittplatser för kvinnor och män på bussarna i ortodoxa områden, så att männen lättare kan hålla budet om ” shmirat eynayim” – att vakta sina ögon så att de inte frestas; motstånd mot överföring av myndighet från vanliga till religiösa domstolar; samt motstånd mot beslutet att den nya spårvagnen i Tel Aviv inte ska köra under sabbaten.
Man kan förstå oron bland de sekulära om allt detta skulle genomföras i sin helhet.
Men det kommer inte att ske. Det skulle kräva att samtliga medlemmar i Likud – det största partiet i koalitionen, känt som ett liberalt parti – måste kasta alla sina principer och sin ideologi överbord. Även de ultraortodoxa partiernas ledare förstår de negativa konsekvenserna om alla deras krav skulle gå igenom.
Men detta är Mellanöstern – man sätter ett högt utgångspris, och därefter börjar förhandlingarna.
Den andra sidan av myntet är den sekulära och extremliberala sidans framflyttning av positioner. Här reagerar man nu på varenda åtgärd som den sittande regeringen gjort med stora domedagsklockan.
För det är faktiskt möjligt att diskutera om inte två av de dussintals källor belägna i nationalparkerna kan tänkas utvidga öppettiderna och avsätta två–tre timmar där kvinnor kan få bada för sig själva. (Detta är det verkliga förslaget.) Och om spårvagnen i Tel Aviv inte körs på sabbaten – precis så som fallet är i Jerusalem – så betyder inte det ”slutet på demokratin”. Tvärtom är detta kanske det som menas med att bo i en ”judisk demokratisk stat”?
Även på vänstersidan vet man att den stora majoriteten av Likudrepresentanter inte är för många av kraven – och de kommer aldrig att gå igenom. Men allt politiseras i Israel nuförtiden. Bägge sidor talar i ”allt eller inget”-termer. Men i demokratier måste man kompromissa.
Något av det mest uppseendeväckande i allt detta är att demonstranterna som dagligen skanderar ”De-mo-kra-ti” inte verkar ha varit på plats under just den lektionen.
Tumme upp:
För de israeliska myndigheterna, som äntligen har rivit Palestinska självstyrets illegalt byggda skola vid Herodion. Nu återstår omkring hundra andra skolor som byggts för att ta kontroll över mark.
Tumme ned:
För Iran, som ligger bakom mycket av terrorn i Judeen och Samarien för att finansiera och sammanföra Islamiska Jihad och Hamas, samt uppmuntra dem till fler och större terrorangrepp.