Terrorvågen i Israel de senaste veckorna där 14 israeler mördades, riktar än en gång ljuset på paradoxen i hur världssamfundet generellt förhåller sig till den arabiskisraeliska konflikten. De flesta i västvärlden fördömer naturligtvis själva terrorangreppen, men diskussionen går snabbt över till ”de bakomliggande orsakerna” till terrorn – och med det menar man alltså ”den israeliska ockupationen.” Men inte mindre allvarlig är reaktionerna mot Israels antiterroråtgärder; man fördömer nästan konsekvent samtliga israeliska åtgärder för att försvara sig.
De två senaste angreppen, i Bnei Barak och Tel Aviv, där 8 personer mördades, utfördes av palestinska araber från Samarien (”Västbanken”). De tog sig med lätthet igenom de säkerhetsstängsel som byggdes under den största terrorvågen i Israels historia under åren 2000–2005, och vars mål var att förhindra terrorister från att nå de israeliska städerna.
Men det senaste decenniet har palestinska araber gjort flera öppningar i stängslet, och det finns i dag bussar som tar palestinsk-arabiska arbetare till dessa öppningar. Därifrån tar de sig in i Israel för att arbeta. Israel har sett mellan fingrarna med detta både eftersom de behöver arbetskraften, och för att terrorn har legat på en ”acceptabel nivå”.
Allt detta skulle kunnat fortsätta; stängslet kunde ha blivit demonterat och israeler och palestinska araber skulle ha kunnat samarbeta för bådas bästa. Israelerna ser gärna en sådan utveckling. Men terroristerna vill något annat. Nu kräver israelerna att hålen i säkerhetsstängslet lagas, och precis som det var 2002 när stängslet påbörjades, så är det nu – terroristerna är ansvariga. Terroristerna skapar återigen problem för de palestinska araber som inte önskar något annat än ett värdigt liv i samexistens.
Utmaningen bland de palestinska araberna är den utbredda acceptansen för bruk av våld i sin kultur. För även om den stora majoriteten av dem inte skulle komma på tanken att använda terror, visar det sig gång på gång att terrorister hyllas och deras begravningar blir stora folkdemonstrationer med uppmaningar om fler terrorangrepp. ”Vi ska fylla Tel Avivs gator med döda israeler”, var ett sådant uttalande efter det senaste angreppet. Och ja, det är terrorgrupper som leder dessa utrop, och det är säkert många som inte håller med, men rösterna som talar emot är praktiskt taget icke-existerande.
Den israeliska reaktionen efter terrorn i Tel Aviv där tre unga män dödades var att tända tre ljus på varje restaurangbord på den populära gatan och hänga upp israeliska flaggor. Budskapet var ganska enkelt: ”Vi fortsätter! Terrorn kan inte knäcka oss och inte driva bort oss härifrån.”
Mot den bakgrunden blir den anti-israeliska hållningen i stora delar av världen oförståelig. Varför insisterar man på att kritisera den part som desperat försöker bygga en framtid i samexistens?
Tume upp
För Galiléen i vårprakt – efter en vecka med vandringar i Galiléens berg och dalar blir man imponerad över mångfalden och skönheten på den plats Jesus kallade ”hem”.
Tumme ned
För terrorvågen som fortsätter med större och mindre angrepp dagligen – men israeliska styrkors färdighet stoppar massor av angrepp och räddar en massa liv.