Korsfararnas 88-åriga kontroll över Jerusalem ändades när muslimske Saladin intog staden 1187. Alltsedan staten Israels upprättande 1948 har en utbredd tanke bland muslimer varit att det som hände med korsfararna ska hända med Israel: islam kommer att ta tillbaka Jerusalem.
I samband med den så kallade al Quds-dagen (Jerusalemdagen) i fredags gjordes en mängd hoppfulla uttalanden från muslimska ledare om Israels nära förestående kollaps. Presidenten i Syrien, Bashar al-Assad, sade att de palestinska arabernas uthållighet i kampen mot ”ockupationsregimen” har fört Israel ”till kollapsens rand.”
Samtidigt varnar israeliska experter för ett flerfrontskrig. Den stora utmaningen är att de många fiender som söker landets ödeläggelse – såsom Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah, Syrien, Irak och Yemen – antingen fullständigt eller delvis styrs av Israels för närvarande allra farligaste fiende: Iran.
Iran har arbetat målinriktat och tålmodigt på alla dessa fronter under flera decennier. Enligt en av Israels mest erkända experter på säkerhetssituationen, brigadgeneralen och krigshjälten Gal Hirsh, har Iran gjort detta i hög grad för att beskydda sitt atomprogram. Genom att omringa Israel med iranska ombud, terrororganisationer beväpnade till tänderna, vill man få Israel att tänka sig för två gånger innan man angriper Irans atominstallationer; konsekvensen kan bli en iransk-styrd respons på många fronter.
Det flerfrontskrig Israel förbereder sig för har inte bara flera fronter geografiskt, utan även dimensionellt. Man förväntar sig intensiva cyberangrepp, diplomatiska, ekonomiska och politiska kampanjer, terrorangrepp mot judiska mål i utlandet och spridning av fake news. Men mer än något annat arbetar Israel på att fördröja nästa krig så länge som möjligt. En uppskjutning av nästa krig är, enligt Hirsh, det bästa Israel kan åstadkomma under rådande förhållanden.
Orsaken till ökningen av muslimska röster som hänvisar till ledaren Saladin är i hög grad den interna israeliska politiska spänningen. Det faktum att den israeliska armén (IDF) har blivit indragen i den politiska debatten, och att ledande röster plötsligt accepterar det man tidigare definierat som samvetsvägran, tas bland muslimerna som ett tecken på ett försvagat IDF.
Men där är det stor sannolikhet att de tar fel – liksom de gjorde när de underskattade Israel 1948, 1967 och 1973. Hirsh hävdade i sin podcast förra veckan att IDF är starka nog att trycka tillbaka ett flerfrontskrig. Därefter lade han fram investeringsområdena för att detta, även i framtiden, ska komma att vara så.
Hans första punkt var fostran: Den unga generationen måste fostras i kärlek till landet, kulturen och folket. Längre ner på listan kom fortsatt militär styrka, aliya, diplomati, ekonomi och annat. Men ett folk som fostrats med positiva värderingar är ett folk som är villigt att offra för det man håller kärt.
Detta har varit, och är, ett av Israels starkaste vapen mot dess fienders otaliga vapen.
Tumme upp:
För det faktum att antalet antisemitiska angrepp gick ner i vissa länder, enligt en rapport från Tel Avivs universitet, som tillskriver nedgången strängare straff och en medveten utbildningskampanj på dessa platser.
Tumme ned:
För den ökande globala antisemitismen som satte nya rekord 2022. En rapport visar att ökade sociala spänningar, ökad radikalisering på höger- och vänstersidan, och ekokammare på sociala medier är bidragande orsaker.