Den israeliska regeringen haltar vidare, och spekulationerna handlar hela tiden om när den faller. Det började med att ledamoten Amichai Shikli ”friställde sig” från Naftali Bennetts Yemina-parti. Alldeles före påsk lämnade så Yemina-ledamoten Idit Silman koalitionen.

Resultatet är att såväl koalition som opposition per i dag kontrollerar sextio röster vardera. Och i denna känsliga situation bestämde sig det muslimska Ra’am-partiet för att tillfälligt frysa samarbetet med regeringskoalitionen i protest mot de israeliska säkerhetsstyrkornas åtgärder mot upprorsmakarna på Tempelplatsen.

Nästkommande fem–sex veckor är fullpackade med minnesdagar och firanden som kan leda till konfrontation mellan regeringspartierna. Avslutningen av ramadan (med laylat al-Qadr och eid al-fitr), de båda israeliska minnesdagarna för Förintelsen samt för stupade soldater och terroroffer, Israels nationaldag med påföljande palestinsk-arabiskt firande av Nakba (”katastrofen”, som de menar att upprättandet av Israel var), samt Jerusalemdagen, som uppmärksammar stadens återförening under Israel 1967, är alla potentiella orosmoment både i allmänhet och för den ideologiskt mångfasetterade koalitionen.

Shikli, som ”lämnade” Yemina för snart ett år sedan, gick för några dagar sedan ut med en lista på 98 löftesbrott som premiärminister Bennett (alltså från samma parti) är ansvarig för. Den inkluderar tydliga löften om att inte bilda regering med vänstersidan – något som alltså gjordes.

Det råder inget tvivel om att Bennett har brutit en lång rad löften från valkampanjen. Det mest uppenbara är att han inte har genomfört det som under hela hans politiska karriär har varit hans stridsfråga: utbyggnaden av bosättningar och säkrandet av israelisk kontroll över C-områdena i Judéen och Samarien (områden som Israel enligt Osloavtalet ska kontrollera).

Om man således jämför Bennett med honom själv får han underkänt.

Om man däremot jämför den nuvarande regeringens politik med föregående Netanyahu-regeringar är politiken när det gäller Judéen och Samarien slående lik: Israel bygger inom bosättningarna, men inte nog; man tillåter fortfarande ett massivt olagligt arabiskt byggande i område C; man river en del olagliga bosättningsutposter och man försöker undvika att genomföra rivningen av beduinlägret Chan al-Ahmar – trots ett domstolsbeslut som kräver detta.

Något av det mest oroväckande med denna koalition är att den är beroende av rösterna från ett muslimskt parti i förhållande till kampen mot terror och de muslimska upprorsmakarna på Tempelplatsen. Det ser nu ut som om just det – konflikten med araberna – kommer att bli den fråga som leder till koalitionens fall. Både Shikli och Silman samt Ra’am protesterar – från varsina håll – mot denna sak.

Och skulle det ske vore det inte första gången den frågan har fällt en israelisk regering.

Tumme upp
För det israeliska företaget Pentaxi, som baserat på militär expertis sedan 1974 nu utvecklar en drönartaxi med vertikal take-off som så småningom ska kunna frakta fyra personer mer än 30 mil i 240 km/h.

Tumme ned
För Knessetledamoten Sami Abu Shehadeh från partiet Förenade arablistan, som organiserade en iftar-måltid till stöd för israelisk-arabiska terrorister, bl a de som 2002 mördade nio israeler i en bussbombning.