Mentalt sett är man förberedd, för det kommer lika säkert som FN:s fördömanden av Israel. Ändå är det överraskande att i en av de mest intensiva terrorvågorna mot judarna, där dussintals potentiellt dödliga angrepp äger rum varje dag, väljer media att lyfta fram en liten grupp extremister bland de judiska bosättarna som gått bärsärk och förstört varor för stora värden i arabiska butiker, bilar och egendomar i Hawara utanför Nablus, det bibliska Sikem.
Media utnyttjar minsta möjlighet att vända fokus bort från det egentliga problemet – och i stället peka ut judarna. Det finns absolut ingen ursäkt för bosättarnas våld, och israeliska myndigheter behöver göra mer för att få slut på detta. Men bosättarnas våldsbruk kom efter veckor av terror där vägen genom det tätbebyggda handelssamhället Hawara har blivit centrum för terror mot judiska bilister som är tvungna att köra igenom. Stenkastning, brandbomber och beskjutning mot judiska bilister har blivit vardagsmat.
Men terrorn äger rum på många andra platser. Förra veckan dödades två israeliska soldater av terrorister medan de bemannade kontrollpunkter. Mordet på gränsvakten Noah Lazar i Shuafat i Jerusalem ledde till att Israel stängde ner stadsdelen under fem dagar medan de letade efter terroristen. Det ledde i sin tur till våldsamma upplopp i nästan alla de arabiska stadsdelarna i Jerusalem när mörkret sänkte sig. Detta skapade enorm spänning eftersom många av dessa araber arbetar i den judiskdominerade delen av staden på dagarna. Myndigheterna flerdubblade polis- och militärnärvaron i staden och den laddade situationen var starkt påtaglig på gatorna.
Noah Lazar var bara arton år och hade bara varit inom militären i ett halvt år. Hennes mammas och systers öppenhet genom ett flertal intervjuer på tv, har gett israelerna känslan av att de kände Noah. Och det är alltid så att soldater som mördas är ”våra” pojkar och flickor. Hela Israel sörjer med familjerna som mist någon: det kunde lika gärna ha varit ”min” son eller dotter.
Palestinska araber dödas också i denna konflikt – och i större antal. Men de har ett val. Deras val av terror gör att de mister den självklara rätten till liv. Israeliska offer, militära eller civila, har inte det valet.
Ingen demokrati kan leva med ett terrorhot på en sådan nivå som Israel har gjort under de senaste veckorna och månaderna. De är tvungna att slå tillbaka.
Media tar inte hänsyn till israelerna: försöker inte förstå deras smärta; presenterar sällan eller aldrig deras dilemman där de riskerar egna liv för att spara arabiska; avslöjar inte motiven av hat och antisemitism som driver terroristerna; och medger aldrig att Israel är den enda och suveräna moraliska sidan i konflikten.
Att höra medias presentation är som att titta in i ett annat universum i förhållande till att uppleva Israel samt att höra deras story. Det är trist – det är vilseledande!
Tumme upp
För israelerna när de firar sina högtider; ett enastående fokus på storfamiljen med meningsfull gemenskap, god mat och varierande aktiviteter för alla.
Tumme ned
För israelerna när de besöker naturområden i sitt land. De efterlämnar stora mängder skräp; en visuell och ekologisk katastrof.