Varje lördagskväll sedan i slutet av juni har de samlats, ofta flera tusen, på ”Paristorget” i Jerusalem för att protestera mot den sittande premiärministern Benjamin Netanyahu. Hans officiella bostad ligger bara 150 meter längre ner på gatan. Protesterna har handlat om att en person anklagad för tre lagbrott inte har moralisk rätt att leda landet.
Under ytan ligger dock en rad politiska motiv mot en man som den israeliska vänstern inte har lyckats besegra i demokratiska val de senaste tio åren. Men det ska sägas att demonstranterna även har stöd från ett litet antal väljare från högersidan, som också menar att det är dags för Netanyahu att dra sig tillbaka.
Demonstranternas stridsrop har bestått av olika varianter av de tre anklagelser som riktats mot premiärministern: ”korruption – bedrägeri – förtroendebrott.” Och man har satt ihop melodiösa, taktfasta tillrop, byggda på dessa tre ord.
Nu verkar det dock som om de måste skriva om sina ramsor. Ärende 4000, det som behandlar korruption, verkar nämligen vara byggt på lösa grunder.
Under förra veckan publicerades en inspelning av förhöret med Netanyahus tidigare säkerhetsrådgivare Uzi Arad. I inspelningarna använder utredarna den så kallade ”fiskemetoden”. De utreder inte en specifik misstanke om lagbrott, utan ber Arad berätta om vad som helst som skulle kunna användas mot Netanyahu.
Detta är en oacceptabel metod för en polisutredning, en som associeras med diktaturer och används för att fälla politiska motståndare. Om den används mot en premiärminister luktar det som ett försök att störta en demokratiskt vald regering. Dessutom säger israelisk lag att för att kunna inleda en utredning av premiärministern behöver polisen först få tillstånd från riksåklagaren. Enligt rapporter i israelisk media ser det ut som om detta gavs först efter att polisen hade påbörjat sin utredning.
Dessa två saker, fiskemetoden och avsaknad av tillstånd, kan underminera hela korruptionsanklagelsen. Det faktum att den påstådda korruptionen gäller ”positiv mediebevakning” (som det är svårt att hitta särskilt mycket av när det gäller Netanyahu), gör anklagelsen ännu mer märklig.
Netanyahu har hela tiden sagt att ”de kommer inte att hitta något – för det finns ingenting”. När det gäller korruptionsanklagelserna börjar det se ut som att han har rätt.
Om det skulle visa sig att utredningen mot premiärministern har letts av oädla motiv är detta självklart ett stort problem som behöver redas upp. Att merparten av medierna har blåst upp ärendet och i princip redan dömt Netanyahu som kriminell underminerar den trovärdighet de fortfarande besitter.
Men att underminera både polis och rättssystem genom ständiga angrepp, såsom Netanyahu har gjort, gör det hela bara värre. Om korruptionsanklagelsen försvinner, återstår fortfarande två anklagelser. Båda parter bör låta systemet få verka och därefter göra upp status.
I en demokrati är man tvungen att lita på att mekanismen fungerar och att sanningen kommer fram till slut. Alla andra alternativ är mindre bra.
Tumme upp
För den arabiska 14-åringen Yihie Maslame från Betlehem, som väntar på en njurdonation på sjukhus i Jerusalem och blev ett fan av den ultraortodoxa sångaren Avi Ihlsson. Nu har de två träffats och spelat in en sång tillsammans.
Tumme ner
För avtalet mellan Israel och det palestinska självstyret som förbjuder israeliska arkeologer att företa viktiga utgrävningar för att rädda historiska skatter i Judéen och Samarien. I stället förstörs dessa av skattjägare och vandaler.