Egentligen borde man ignorera debatten eftersom man genom att argumentera om saken spelar rätt i händerna på Israels kritiker; de vill att när man hör ordet ”apartheid” så ska man tänka på Israel. Men samtidigt är det ohållbart att höra lögner spridas i ständigt ökande grad utan att bemöta dem.
I slutet av april var det Human Rights Watch (HRW) som utkom med en rapport där de anklagade Israel för att upprätthålla en apartheidregim i hela landområdet från Jordanfloden till Medelhavet.
I fredags kom den israeliska tidningen Haaretz ut med ett poddsamtal med tidningens egen journalist, Gideon Levy, där denne påstod samma sak som HRW. Han menade att detta var uppenbart för alla som med ett öppet sinne tittar på vad som sker.
Levy verkar leva i en alternativ verklighet än den jag såg (och ännu ser) under mina år boende i Israel och därefter hundratals besök. Men än viktigare, han verkar leva i en alternativ verklighet än säkert nio av tio av hans landsmän, som inte heller ser det han tycks se.
HRW:s rapport sade följande: ”Målet att upprätthålla judisk israelisk kontroll över demografi, politisk makt och landområden har länge utgjort [den israeliska] regeringens riktlinjer” (min övers). Detta är, enligt min mening, en av de få saker HRW lyckades få rätt i sin rapport. Israel har behov av kontroll över dessa saker.
Men om man på grund av det kallar staten en apartheidstat måste man även kalla FN för en apartheidorganisation. För det var faktiskt FN som den 29 november godkände resolutionen som förespråkade upprättandet av en judisk stat.
Detta är för det första inte apartheid, eftersom orsaken till denna politik inte är rasbaserad utan säkerhetsbaserad. De extremt få lagarna/åtgärderna i det erkända Israel samt de många fler dylika åtgärderna i Judéen och Samarien som gör skillnad på judiska och icke-judiska medborgare, kan förklaras utifrån ett säkerhetsperspektiv.
Kan det finnas vissa lagar som är i behov av uppdatering och förbättring? Absolut. Men att använda apartheidanklagelser är inget annat än lögn och förtal. Varje stat har både rätten och plikten att garantera sina invånares säkerhet.
Ett andra argument, som därtill effektivt krossar apartheidanklagelsen, är att varje israelisk arab har möjlighet att gå ända till toppen. Ta till exempel den arabiska domaren i Högsta domstolen, George Karra. Israel har alltså en Högsta domstol där det anses självklart att en arabisk domare bestämmer vilket straff en judisk kriminell ska få. Stämmer det med det vi vet om apartheid?
Eller tänk på de hundratals arabiska läkare som dagligen opererar judiska patienter. I Israel anser man det vara helt normalt att en jude lägger sitt liv i händerna på en arabisk läkare. Hur kan det vara så om det bakom det hela finns en rasistisk ideologi eller en ideologi som kräver apartheid, separation?
Svaret är att denna ideologi inte finns. Det finns bara ett behov för säkerhet. Varje invånare, inklusive araber, som inte utgör ett hot, kan nå så långt de vill i Israel.
Tumme upp
För de palestinska araber som med risk för sina egna liv protesterar mot Mahmoud Abbas regim. De avslöjar därmed hyckleriet från EU som framställer Abbas som moderat.
Tumme ner
För Mahmoud Abbas, som i sitt palestinska sjävstyre undertrycker yttrandefriheten och fängslar – eller i värsta fall mördar – politiska motståndare. Förra veckan dog Abbas starkaste kritiker, Nizar Banat, efter att ha blivit misshandlad av Abbas män.