Förra onsdagen röstade FN:s generalförsamling ja till att hålla ett officiellt firande den 15 maj nästa år till minne av det de kallar ”nakba”, katastrofen. Detta är en hänvisning till händelserna runt staten Israels upprättande, den 14 maj 1948.
Resolutionen är en del av en årlig FN-regisserad hatfest mot Israel och är maskerad som ”Day of Solidarity with the Palestinian People”. Den har dock inte mycket med solidaritet att göra, och ger en rad skolexempel på dubbelmoral. USA:s representant uttryckte det på följande sätt: ”Vi är engagerade i den årliga FN-ritualen att automatiskt godkänna föråldrade och ineffektiva resolutioner som påstår sig främja det palestinska folkets sak, men som i stället avslöjar en djupt antisemitisk fördom.”
I ett helt annat, men tematiskt relaterat beslut, bestämde sig Netflix för att erbjuda filmen Farha, skapad av den jordanske regissören Doreen Salam, på sin nätplattform från och med i morgon. Filmen handlar också om det så kallade ”nakba”, och har en fiktiv sekvens som visar hur israeliska soldater massakrerar en familj med palestinska araber under kriget 1948.
Det är uppseendeväckande, ja, faktiskt skrämmande, hur vissa saker kan vändas helt upp och ner och ändå uppfattas som ”sanning”.
I november 1947 röstade FN för upprättandet av en judisk stat. År 2022 firar samma organisation att upprättandet av den judiska staten var en katastrof – ”nakba”.
Man kan argumentera och säga att FN inte ser själva upprättandet av Israel som en katastrof, utan det som skedde i kölvattnet av det. Men i så fall är det alltså överlevnaden av den nyupprättade staten som är en katastrof.
För vad var det som hände? De arabiska länderna runtomkring accepterade inte Israels existens, utan gick ut i krig med målet att utplåna staten. I motsats till vad Farha presenterar var det arabisk massaker av judar som var på programmet 1948.
På ett mirakulöst sätt överlevde den judiska staten, men i krigets hetta – som i de flesta krig – led civilbefolkningen. Vi fick 600 000–700 000 palestinsk-arabiska flyktingar. Av dessa var det en väldigt liten procent som blev bortdrivna av judarna. De flesta flydde på egen hand från ett krigsområde.
Men flyktingproblemet är enbart de arabiska ländernas ansvar, ett resultat av deras beslut att gå ut i krig.
Det FN, och speciellt stater som menar sig vara upplysta och stå för mänskliga rättigheter och internationell lag, borde fira i maj nästa år är Israels överlevnad. Samt att Israel blev ett tryggt hem för de 900 000 flyktingar som kastades ut ur arabiska länder under de månader och år som följde.
FN:s pågående och aggressiva anti-israeliska kampanj fråntar organisationen all trovärdighet och legitimitet när den uttalar sig om Israel. Netflix, däremot, har full rätt att visa Farha – men deras kunder har också rätt att säga ”nu är det nog” och säga upp abonnemanget.
Tumme upp
För kung Hamad bin Issa al-Halifa av Bahrain, som i veckan mottog Israels president. Israeliska flaggor vajade och Israels nationalsång ljöd, troligtvis för första gången, i al-Halifas palats.
Tumme ned
För två arabiska tonåringar i Gamla stan i Jerusalem som tvingade en ultraortodox jude att kyssa deras fötter medan de filmade det hela för att publicera på Tiktok, där det blev viralt. De har nu gripits av polisen.