För två månader sedan besökte jag Samarien, den bibliska huvudstaden för Nordriket som i dag är en arkeologisk utgrävning med rika fynd, inte minst från Herodes den stores tid. Förra veckan var jag tillbaka på samma plats med en ny grupp – och det fanns en märkbar förändring.
En gigantisk PLO-flagga (som kommit att adopteras som flagga för den påstådda palestinska staten) har länge vajat över parkeringsplatsen vid ingången till utgrävningarna, men nu fanns mindre flaggor på provisoriska pålar på flera platser inne på själva utgrävningsområdet.
Man måste fråga sig vad tanken kan vara med att sätta upp sådana flaggor på en utgrävning som besöks av mycket få grupper, och som dessutom handlar om judisk historia.
Svaret är att det palestinska självstyret (PA) länge har drivit en kampanj för att ta över sådana platser, skriva om historien och utradera judisk närvaro i landet. Men det omedelbara svaret på varför flera flaggor hade satts upp denna gång har att göra med den pågående flaggkontroversen i det erkända Israel.
I samband med bland annat den så kallade ”Nakbadagen” den 15 maj, har israeliska araber allt oftare viftat med PLO-flaggan. När det skedde på Ben Gurion-universitetet i Beersheva, ett statligt finansierat universitet, skapade det stora reaktioner i Israel.
PLO-flaggan förbjöds enligt lag i Israel 1967. När Osloavtalet skrevs under upphävdes förbudet i praktiken, även om lagen inte avskaffades. Under senare år har polisen upprepade gånger beslagtagit sådana flaggor, och det finns ingen enighet angående om flaggan är tillåten eller inte.
Osloavtalet har inte upphävts, och därmed är flaggan tillåten, menar politiker på vänsterkanten. Nu är det nog så att Osloavtalet inte har någon hävningsklausul, men, visst – dess principer och tidsfrister har definitivt brutits.
På högersidan är argumentet att PA i dag har visat sig vara en fientlig enhet; PA driver en internationell kampanj för att underminera Israel och samtidigt fostra ett folk till att hata Israel och utföra grymma terrorangrepp. Att förbjuda flaggan, som representerar idén om att utradera den judiska staten, borde vara allmänt accepterat som legitimt. Och i förhållande till uppvisning av flaggan på offentliga institutioner eller platser som stöds av den israeliska staten borde detta vara genomförbart.
Det är emellertid inte enkelt att införa ett generellt förbud i den privata sfären. Man vill inte gärna se polisen slösa värdefulla resurser på att plocka ner flaggor från alla möjliga och omöjliga ställen – eller hamna i våldsamma sammandrabbningar över saken. Och gör man flaggan till något mindre betydelsefullt, blir det också mindre aktuellt att gå och vifta med den.
Flaggkonflikten är ytterligare ett bevis på hur den judiska staten måste kämpa mot utmaningar som få eller inga andra stater har. Dess självklara rätt att finnas ifrågasätts konstant – på en mängd olika sätt.
Tummen upp
För, framför allt, Katolska kyrkan som bevarar så många av de bibliska platserna i Israel i utmärkt skick och underlättar för pilgrimer att ha härliga bibel- och lovsångsstunder i en passande omgivning.
Tummen ned
För den israeliska regeringens bristande engagemang för Tiberias som turiststad. Synd att en stad med sådan enorm potential ska se så nedgången ut – till och med stadens taxichaufförer skäms.