Onsdag för en vecka sedan mobiliserade försvarsminister Benny Gantz stora styrkor som inkluderade polis, militärtrupper, drönare och vägspärrar. Faran var inte ett militär- eller terrorangrepp, utan ett par tusen judar som bestämt sig för att etablera tre nya bosättningar i Judeen och Samarien (Västbanken). Organisationen Nachala hade förberett operationen och meddelat sina intentioner på förhand. De hade också gjort klart att de inte skulle använda våld.
Gantz varnade på tisdagen människor för att delta i initiativet som han sa ”är olagligt och som styrkorna förbereder sig på att stoppa”. Man lyckades inte stoppa alla, men inom loppet av två dagar var alla demonstranter skingrade.
Nu rasar bosättarna mot regeringen. I åratal har det funnits strikta begränsningar för byggande i bosättningarna och definitivt mot byggande av nya bosättningar. Men medan bosättarna hindras av sin egen regering från att bygga i C-områdena, som enligt Osloavtalen är under israelisk kontroll, bygger de palestinska araberna cirka 3 000 olagliga byggnader där per år – i enlighet med en detaljerad strategi från det palestinska självstyret och med EU:s politiska och ekonomiska stöd.
Bosättarna ser att det är ett kapplopp om kontrollen över marken och om de inte agerar, kan det snart bli för sent. Ledaren för Nachala, Daniella Weiss, sa att det är absurt att tro att statens lagar är starkare än naturlagen: ”en nation ger inte bort sitt hemland”.
Under normala förhållanden skulle utnyttjande av marken ske genom politiska processer och inte genom olagliga byggen eller icke erkända bosättningar. Men efter att Israel fick kontroll över Judeen och Samarien 1967 har de israeliska regeringarna aldrig fastställt Israels position i förhållande till Judeen och Samarien. Många av bosättningarna som finns i dag började därför som olagliga initiativ som sedan fick regeringens tillstånd. Detta är inte rätt sätt att göra det på, men faktum är att det troligtvis inte hade funnits judar i Judeen och Samarien idag om inte någon hade engagerat sig i civil olydnad.
Problemet är att världssamfundet applåderar olagliga arabiska byggen medan de fördömer lagliga judiska byggen. Israeliska politiker är dessvärre inte immuna mot detta tryck, och därför finns initiativ likt det förra onsdagen.
Det är inte rätt att ta lagen i egna händer, men politiker som upprätthåller lagen selektivt, endast mot judar och inte mot araber, kan inte förvänta sig att folket bara accepterar detta. Det bryter mot de sociala kontrakt som moderna samhällen bygger på.
I november är det val i Israel – då får man hoppas att israelerna sänder ett klart budskap angående Judeen och Samarien till sina politiker – och att den kommande regeringen har styrkan att stå emot internationellt tryck.
Tumme upp
För president Joe Biden som, hittills, vägrat att följa sitt parti Demokraternas krav om att återöppna efterforskningen om Shireen Abu Aklehs död. Demokraterna vill ha ”bevis” för israelisk skuld.
Tumme ner
För Ryssland som hotar med att stänga ner Jewish Agency i landet på grund av statsminister Yair Lapids kritik av Rysslands krig mot Ukraina. En nedstängning skulle försvåra aliya och kan ”sovjetisera” förhållandena för ryska judar.