Benjamin Netanyahu presenterade i fredags sin sjätte regeringskoalition. Naturligtvis är det alldeles för tidigt att sätta betyg, men koalitionsavtalen har redan fått både den interna oppositionen och det internationella samfundet att ta fram kanonerna; det verkar gå mot Ragnarök.
Tragiskt nog har den israeliska oppositionen – dels av politiska orsaker, dels på grund av en ovanligt bitter politisk atmosfär till vilken de själva bidragit – lett till överdriven kritik och illvilliga lögner mot den nya regeringen. Dessa plockas i sin tur upp av internationella kritiker för att misskreditera hela nationen. Tala om att göra sig själv en björntjänst.
Det stämmer att det denna gång fastställdes frågor i koalitionsavtalen som är potentiellt problematiska. Men då ska man komma ihåg att koalitionsavtal är riktlinjer, inte lag.
Det som har uppmärksammats mest i Israel är: 1) Religiösa sionistpartiets (RZP) förslag om att göra förändringar i ”diskrimineringslagen”, 2) judendomens ökande inflytande i samhället, och 3) tilltänkta reformer inom rättssystemet.
Internationellt är det nog relationen till de palestinska araberna som får mest uppmärksamhet eftersom två tydliga försvarare av judiska rättigheter i Judéen och Samarien (Västbanken) – Bezalel Smotrich och Itamar Ben Gvir – har fått inflytelserika positioner när det gäller israelisk aktivitet i detta område. Personligen anser jag detta vara potentiellt positivt, en möjlighet till framgång i en låst situation.
Förändringarna i ”diskrimineringslagen” har grundläggande att göra med samvetsfrihet i religiösa frågor: om läkare kan vägra att genomföra könsbytesoperationer eller abort, om ultraortodoxa kvinnliga sångare kan ge konserter bara för kvinnor, etcetera. I båda dessa fall bör svaret vara ja, men det kan samtidigt öppna för andra ”undantag” där rasism skulle kunna vara ett underliggande motiv.
Därför behöver man tid och vishet för att utforma en förändring som upprätthåller både samvets- och religionsfriheten samt alla människors lika värde.
Beträffande de rasistiska uttalanden som tidigare gjorts av två–tre personer i den nuvarande koalitionen är detta en fråga som Netanyahu behöver hålla ögonen på. Men med tanke på de liberala och humana värden som dominerar den judiska traditionen är det helt otänkbart att rasism skulle kunna bli den nya regeringens politiska kurs.
Det betyder dock inte att kritiken utifrån om rasism och apartheid kommer att avta, tvärtom. Men då har man med vilje förväxlat säkerhetsåtgärder med rasistiska handlingar. Och detta gör man samtidigt som man ser genom fingrarna med den uppenbara rasism som uttrycks mot judarna inom det palestinska självstyret.
Denna medvetna ignorering hos Israels kritiker kan i sin tur leda till helt legitima misstankar om antisemitism – med andra ord, rasism – från deras sida.
Tumme upp:
För Israels nye turistminister, som säger att han tänker investera i att utveckla turismen i Judéen och Samarien. Mycket välkommet eftersom otaliga bibliska platser finns här.
Tumme ned:
För FN:s generalförsamling som in på årets sista dag fortsatte sin matematiskt verifierbara anti-israeliska agenda med ytterligare en ensidig propalestinsk resolution.