Om det särdeles förvirrande och skiftande händelseförloppet i Mellanöstern inte bestämmer något annat, är tanken att Israels premiärminister, Naftali Bennett, ska möta USA:s president, Joe Biden, i Washington imorgon, torsdag.
Det finns ingen anledning att tro att samtalet de två emellan skulle förändra ländernas allians; USA kommer fortsatt att vara Israels viktigaste allierade. Men den personliga dynamiken är viktig, eftersom meningsskiljaktigheter – och då pratar vi om fundamentala sådana – kan uppstå. Detta kan i sin tur påverka USA:s vilja att stå emot anti-israeliska FN-resolutioner samt internationella institutioners fördomsfulla särbehandling av Israel.
Utöver det kan USA inta en mer kritisk hållning inför Israels handlingsfrihet mot hot utanför landets gränser, och man kan självklart skära ner på det ekonomiska/militära biståndet. Washington har ett överflöd av svidande påtryckningsmedel att ta till mot en regering de inte är nöjda med.
Relationen mellan Biden och Bennett är ett särskilt känsligt ämne med tanke på att vi befinner oss precis efter Trump/Netanyahu- perioden, vilken av USA:s nuvarande administration anses vara det ultimata lågvattenmärket. Förutom det är Biden ledare för ett extremt liberalt/progressivt demokratiskt parti med dominanta anti-israeliska röster, medan Bennett representerar ett starkt konservativt och sionistiskt parti.
Det stämmer att den israeliska regeringen är en samlingsregering och att Bennett därför inte är fri att genomföra sitt partis politik. Det stämmer också att Biden har starka sympatier med den judiska staten. Men detta förhindrar likväl inte att de två personerna som möts i Vita huset på torsdag utgår ifrån väldigt olika ståndpunkter.
Den punkt som mer än något annat skiljer de två statscheferna åt är synen på en palestinsk stat. Biden ser upprättandet av en sådan som inte bara nödvändig, utan också som en rättfärdig lösning på konflikten. Bennett leder det enda partiet i Knesset de senaste tio åren som har nerskrivet i sitt partiprogram att de är emot en palestinsk stat.
Pressen mot Bennett kommer att vara formidabel, och den stora frågan är om han under besöket kommer att klara att undvika att yttra orden ”tvåstatslösning”. När förre premiärministern Benjamin Netanyahu befanns sig under liknande press efter att ha kommit till makten 2009, accepterade han ändå tvåstatslösningen, och det trots att han byggt sin karriär på motstånd mot en palestinsk stat.
Det vore en stor överraskning, och en tragedi, om Bennett skulle göra samma sak.
Förhoppningsvis förstår Biden att det i den nuvarande israeliska regeringen, och i det nuvarande israeliska parlamentet, finns ett stort motstånd mot en palestinsk stat. Varje påtryckning i denna sak kommer att vara kontraproduktiv.
Och kanske det är naivt, men man kan ju hoppas att händelserna i Mellanöstern i övrigt – såsom Afghanistan, Iran, Irak, Syrien, Libanon, Yemen och Gaza – öppnar ögonen på administrationen i Washington så att man inser att överlämning av territorier till islamister och antidemokratiska krafter inte är så smart ändå.
Tumme upp
För USA:s ambassadör i Beirut, som har föreslagit överföring av gas från Egypten, via Jordanien och Syrien, till det kritiskt drabbade Libanon. Många hinder kvarstår innan det eventuellt kan ske, men bra att någon tänker utanför boxen för att hjälpa Libanon – och därmed regionen.
Tumme ner
För de i vissa fall alltför strikta begränsningarna för israeliska soldater att öppna eld. När väpnade terrorister kan röra sig fritt till en armlängds avstånd från soldaterna – vilket skedde vid Gazastängslet i lördags – måste reglerna förändras.