Trots den stora osämjan i israelisk politik de senaste åren, finns det en fråga som alla israeliska politiker är överens om: Israel har all rätt, avsikt och förhoppningsvis kapacitet till att stå emot varje hot som uppstår utanför landets gränser. Undantagen finns bland de arabisk-israeliska parlamentsledamöterna där denna rättighet inte alltid anses som självklar.

I sitt första tal till nationen i fredags lade den nyinsatte israeliske premiärministern, Yair Lapid, stor tonvikt vid just den frågan. Hans far var överlevare från nazisternas ghetto i Budapest, och för Lapid utgör Israels förmåga och villighet att försvara det judiska folket den helt nödvändiga korrigeringen av förhållandena under nazitiden.

Och varningen är nödvändig – för hoten har aldrig upphört! I vår del av världen däremot, är det bara i väldigt speciella situationer, som i dagens förhållande till Ryssland, som statsministrar nämner våra länders avsikter att beskydda våra gränser. Vanligtvis betonar de våra nationers önskan om att skapa fred, framgång, utbildning, hälsa och frihet i andra delar av världen. Många har därför svårt att förstå israelerna och beskyller dem för att vara besatta av säkerhet, aggressiva och våldsamma. Inget kunde vara längre från sanningen än just ett sådant påstående.

Låt oss titta på bara ett par exempel från de senaste veckorna. Den 13 juni utfärdade Israel den högsta terrorvarningen för israeler i Turkiet. Israeler uppmanades att lämna Istanbul omedelbart eller hålla sig inlåsta på sina hotellrum. Orsaken var att Iran hade släppt loss sina terrorceller för att mörda eller kidnappa israeler. Vid minst ett tillfälle lyckades israeliska säkerhetsstyrkor, i gott samarbete med turkiska myndigheter, slussa bort en grupp israeler från marknaden i Istanbul minuter innan terroristerna slog till.

Men iranierna hade flera team på gång samtidigt, och israeliska och turkiska säkerhetsstyrkor arbetade för högtryck i flera dagar för att neutralisera grupperna.

I lördags inträffade sedan en helt annan typ av angrepp. Den Iranstödda, Libanonbaserade terrororganisationen Hizbollah skickade tre drönare mot israeliska gasplattformar i Medelhavet. Samtliga sköts ner av Israel, men det visar lite av bredden i de angrepp som, i detta fall, Iran ligger bakom; från angrepp på semesterfirande israeliska medborgare var som helst i världen, till angrepp på den mest avancerade nationella infrastrukturen. Israel måste hela tiden vara på sin vakt, på alla fronter – jag vågar säga att ingen annan nation upplever en liknande hotbild.

Israels försvarschef, Aviv Kochavi, beskrev det på följande sätt när han summerade hotbilden förra veckan: ”Allt från kniv till atomvapen”, något som låter bättre på hebreiska: ”mi-sakin le-garin.” Om man inte förstår den judiska erfarenheten historiskt och den nuvarande hotbilden, kommer man aldrig att förstå Israel.

Tummen upp
För den ständigt rakethotade staden Sderot som på grund av en stark social sammanhållning och experthantering av PTSD-fall, fortsätter att växa och attrahera nya företag och verksamheter.

Tummen ned
För ultraortodoxt motstånd mot att den del av Västra muren som ligger utom synhåll från den traditionella Västra muren, kan användas för gemensam bön för män och kvinnor. Detta var vanligt förekommande före staten Israels upprättande.