Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Här en syrisk man som flydde med sin familj från Daraa, nära gränsen mellan Syrien och Israel. 200 000 syrier flyr president Bashar Assads styrkor i sydvästra Syrien. Israel har inlett ett massivt humanitärt projekt till flyktinglägren i områden. Foto: Nabaa Media / AP / TT

Mellanösterns bästa granne

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 4 jul 2018

När det gäller Israel är de mest intressanta nyheterna oftast de som inte blir berättade – i alla fall inte i våra västliga medier. En sådan historia anknyter till slaget om Daraa-distriktet i sydvästra Syrien, som pågår i dessa dagar. Daraa är högkvarter för upproret mot Syriens sittande regim som leds av Bashar al-Assad och stöds av både Iran och Ryssland. Syriska och ryska stridsflyg har skoningslöst bombat Daraa den senaste veckan, och som vanligt är det civilbefolkningen som lider mest. Nästan 200 000 personer har flytt från sina hem mot gränsen till Israel och Jordanien. Israel har inlett ett massivt humanitärt projekt till flyktinglägren i områden, och skickat dit tiotals ton mat, medicinsk utrustning, kläder och tält.

Detta är vid sidan om det flera år långa projekt som kallas ”God granne” där Israel har tagit emot mer än fyra tusen sjuka och skadade syrier på israeliska sjukhus. En man som flytt från Daraa uttryckte i ett israeliskt tv-reportage i förra veckan en allt vanligare inställning bland syrierna som bor nära den israeliska gränsen. Han sade att syrierna har blivit vilseledda i mer än femtio år om att det är Israel som är fienden, men nu bombas de av sin egen regering. ”Vi vill att Israel ska försvara oss”, sade han.

Att Israel hjälper civilbefolkningen i fientliga länder eller områden är inget nytt. Under de år som Israel kontrollerade en säkerhetszon i sydliga Libanon på 80- och 90-talen, strömmade libaneserna över gränsen till Israel både för att jobba, sälja sina varor och för att få sjukhusbehandling. Gränsstängslet kallades därför ”Det goda stängslet”. Det var först när Israel drog sig ur Libanon och terrororganisationen Hizbollah tog kontroll över södra Libanon som trafiken över gränsen upphörde.

Israel får mycket kritik internationellt för situationen i Gaza, men om journalister väljer att titta på fakta i stället för att skapa politiskt motiverade budskap om situationen där, kommer de snart att inse att Israel är den som i praktiken bryr sig mest om befolkningen i Gaza. Trots konstanta terrorangrepp och försök till sådana har Israel fortsatt att förse Gaza med ström, vatten, mat, kläder och annan nödvändig utrustning. Detta sker medan han som utger sig för att vara Gazas legitime ledare, Mahmoud Abbas, håller tillbaka budgeten för befolkningen i området på grund av en intern maktkamp med Hamas. Och Egypten, som också gränsar till Gaza, håller sina gränser i stort sett stängda.

Israel har flera gånger kommit med kreativa lösningar för att lösa situationen för befolkningen i Gaza, samtidigt som man kan beskydda sina egna invånare mot terror. Ett sådant förslag är att bygga en konstgjord ö utanför Gaza där obegränsad import och export kan ske under israelisk kontroll. Men eftersom detta ”bara” hjälper lokalbefolkningens situation, men hindrar Hamas från att importera vapen, sätter Hamasledarna – valda att representera folket – sig emot förslaget.

När det gäller de palestinska araberna i det palestinska självstyret, finns det nästan ingen gräns för vad Israel har gjort för att förbättra deras livsvillkor. Detta gäller allt från att de delat med sig av teknologi, hjälpt till med finansiering av byggprojekt, erbjudit dem arbete inne i Israel, import och export av varor, byggande av infrastruktur och så vidare. Osloavtalet och påföljande avtal innehåller oräkneliga sådana projekt.

Orsaken till att situationen i Gaza är på gränsen till katastrof, att ekonomin i det palestinska självstyret inte blomstrar och att libaneserna inte längre får hjälp i Israel, är en och densamma: Regimerna i dessa områden har valt konfrontation med Israel. Det skulle kunna existera ett blomstrande samarbete – men det beslutet ligger inte i Israels händer.

Israel har alltid, så långt det funnits en möjlighet, sträckt ut en hand till samarbete med sina grannar. Men än så länge har den mötts av en knuten näve. Av den anledningen har Israel varit tvingad till att vidta säkerhetsåtgärder för att beskydda sin egen befolkning. De säkerhetsåtgärderna gör dessvärre också livet svårare för en del av landets grannar. Men Israel skulle med stor glädje riva stängslen i samma ögonblick som deras utsträckta hand möttes med fredliga intentioner.

Den som tvivlar på detta kan gå till befolkningen i de judiska tätorterna utanför Gaza, de som lider nästan konstant av Hamas terror. Budskapet du kommer att få höra är att Hamas (alltså terrorn) måste försvinna, men gentemot Gazas befolkning har man stort medlidande. Man drömmer om en framtid där man kan samarbeta. Detta är Israel i ett nötskal: Hårt prövat, men alltid generöst, Mellanösterns otvivelaktigt bästa granne.

Det skulle kunna existera ett blomstrande samarbete – men det beslutet ligger inte i Israels händer.

Ideologisk brytning bakom regeringskris

Ledare Förändrat ideologiskt landskap Ideologier är politikens grund. Ändå ansågs allmänt att dessa var överspelade efter Berlinmurens fall. Den liberala samhällsordningen hade segrat,...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...