HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
Ordspråksboken 18:10

Världen idag

Frågan till Stockholms överrabbin Morton Narrowe vid föredraget i Växjö var densamma som för nästan tvåtusen år sedan, då en annan lärjunge frågade en annan rabbin samma grundläggande fråga: Hur ska vi be? Foto: Jessica Gow/TT

Judendomen är en rik källa

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 31 jan 2019

För omkring femton år sedan lyssnade jag på ett föredrag av Morton Narrowe, överrabbin emeritus i Stockholms judiska församling. ”Judiskt, kristet, mänskligt” var föredragsrubriken, som hade lockat till sig ganska många människor i Växjö missionskyrkas församlingslokal.

Jag har egentligen inget minne av vad rabbinen sade under själva föredraget, men det som hände efteråt lämnade ett bestående intryck på mig.

”Finns det några frågor?” undrade rabbinen vänligt när han hade talat färdigt. I Sverige brukar som bekant denna fråga leda till att församlingen omedelbart tystnar och besvärat skruvar på sig i sina stolar. Möjligtvis dristar sig någon lite allmänt socialt missanpassad individ till att säga något, varpå den besvärande tystnaden blir ännu mer kompakt bland övriga närvarande.

Men i stället sköt flera händer upp i luften samtidigt, med en iver som jag aldrig sett maken till i Sverige.

Den första frågan var egentligen ingen fråga. Den kom från en kvinna som berättade att hon hade vuxit upp i Kroatien och att det i hennes hemby hade funnits en synagoga, men att den hade satts i brand av invånarna under andra världskriget. ”Jag vill be dig om förlåtelse för det som hände”, sade kvinnan.

Rabbinen protesterade genast: Kvinnan var alldeles för ung för att själv ha deltagit i dådet och bar därför ingen skuld, och rabbinen själv var ju inte personligen ett offer för det inträffade och kunde därför inte utdela förlåtelse å någon annans vägnar. Men kvinnan insisterade: Hon hade burit på skuldkänslor i så många år och när hon nu äntligen hade fått möta en jude behövde hon få detta lyft från sitt hjärta.

När rabbinen förstod att kvinnan inte tänkte ge sig, gick han till slut med på en kompromiss: ”I den mån jag kan förlåta dig för det invånarna i din hemby gjorde mot mitt folk, vill jag att du ska känna dig förlåten”, sade han.

Därefter vände sig rabbinen till en dam som var till åren kommen och som otåligt hade väntat på sin tur. ”När man ber bordsbön, ska man då tacka Gud för maten, eller be Gud välsigna maten?” undrade hon. Rabbinen gav egentligen inget svar, utan komplicerade i stället saken ytterligare för den gamla damen genom att säga att man inom judendomen välsignar Gud som skapar maten. ”Kan vi människor verkligen välsigna Gud?” frågade han sedan en smula misstroget och resonerade vidare kring detta.

Det som slog mig var dock att damen inte hade frågat hur judar ber, utan hur hon själv som kristen skulle be. Och när nu en judisk rabbin råkade finnas till hands tänkte hon intuitivt att han borde veta svaret.

Osökt påmindes jag av orden i Lukasevangeliet 11:1, när en av lärjungarna kommer till Jesus och säger: ”Mästare, lär oss att be.” Nästan tvåtusen år senare söker sig nu en annan lärjunge till en annan rabbin, tänkte jag, men den så fundamentalt grundläggande frågan är densamma: Hur ska vi be?

Exakt vad som sades under resten av frågestunden kommer jag inte ihåg, men jag vill minnas att rabbinen inte hann svara på alla frågor, innan han var tvungen att avbryta samtalet för att skynda i väg för att inte missa tåget tillbaka till Stockholm.

För mig levandegjorde händelsen inte bara lärjungarnas ord från Lukasevangeliet, utan också Paulus uppmaning till hedningarna i Romarbrevet 11 om att inte förhäva sig över det äkta olivträdet som de ympats in i. För första gången någonsin upplevde jag en konkret kristen ödmjukhet inför judendomen, vilket inte bara resulterade i försoning, utan också i en intuitiv insikt om att judendomen är en rik källa som kristna också kan ösa ur.

För första gången någonsin upplevde jag en konkret kristen ödmjukhet inför judendomen, vilket inte bara resulterade i försoning, utan också i en intuitiv insikt om att judendomen är en rik källa som kristna också kan ösa ur.

Anställda hoppar av barnklinik som behandlar könsdysfori

Storbritannien. Fem anställda vid Britain’s National Health Service (NHS) har valt att lämna sina tjänster på en klinik som arbetar med barn som kan ha könsdysfori....

Dagen efter katastrofen – men före jublet

Ledare Under en vecka på året blir de vanliga samtidspolitiska diskussionerna jämförelsevis små. Frågor som annars utlöser stora och infekterade debatter...

Boken Ringaren i Notre Dame hamnade i topp efter branden

Kultur. Victor Hugos klassiska roman Ringaren i Notre Dame toppar försäljningslistan på e-handelssajten Amazons franska filial en dag efter den omfattande...