Varje år i början av oktober brukar Sverigedemokraterna lämna in en riksdagsmotion som yrkar på ett förbud mot icke-medicinsk omskärelse. I förra veckan var det alltså dags igen och precis som förra året var det partisekreteraren Richard Jomshof som låg bakom lagförslaget. Med hänvisning till bland annat Svenska barnläkarföreningen, Vårdförbundet och Sjuksköterskornas etiska råd redogjorde Jomshof sakligt varför ett förbud mot icke-medicinsk omskärelse bör införas i Sverige: ingreppet innebär en kränkning av det enskilda barnets integritet och mänskliga rättigheter; barnets religionsfrihet väger tyngre än föräldrarnas religionsfrihet.

Om motionen skulle bifallas av riksdagen, skulle det innebära en dödsstöt för Sveriges judiska minoritet. Judisk sed påbjuder att gossebarn ska omskäras när de är åtta dagar gamla. Seden är mer är 3 000 år gammal och har efterlevts även under perioder när den varit belagd med dödsstraff.

Sveriges judar skulle naturligtvis inte försvinna över en natt: förbudet skulle bara slå mot hälften av alla nyfödda judiska barn, och det föds inte så många judiska barn i Sverige årligen. Vissa judiska föräldrar skulle förmodligen låta omskära sina gossebarn i hemlighet. Andra skulle välja att göra det i ett land där det inte är olagligt. Åter andra skulle finna sig i beslutet. Men en absolut majoritet av judarna skulle förstå att det inte längre finns en framtid för dem i Sverige.

Precis som tidigare år kan vi dock förvänta oss att kammaren kommer att avslå motionen, eftersom den inlämnades av en representant för SD. En förkrossande majoritet av Sveriges riksdagsledamöter kan sedan dunka varandra i ryggen och berömma sig med att än en gång ha försvarat den judiska minoriteten från SD:s årliga angrepp.

Samma förkrossande riksdagsmajoritet har emellertid visat sig märkligt ovillig att häva det svenska förbudet mot skäktning (kosherslakt) som infördes 1937 tack vare stark inspiration från nazityskland. Samma förkrossande riksdagsmajoritet har rullat tummarna, tittat åt andra hållet eller på sin höjd kippavandrat, när Sveriges judar successivt har gömt mer och mer av sin identitet ute i offentligheten, och sedan länge bara vågar samlas till bön bakom skottsäkra dörrar.

Samma förkrossande riksdagsmajoritet har härbärgerat ledamöter som har medverkat i demonstrationer på Sveriges gator och torg där det helt öppet har skanderats: ”Slakta judarna” på arabiska. Listan på vad denna ”anständiga” riksdagsmajoritet har gjort och inte gjort för att förvandla Sverige till västvärldens mest judefientliga land kan göras mycket, mycket lång.

Jag är en tacksam och stolt far till två pojkar som inlemmades i Guds förbundsfolk när de var åtta dagar gamla. Således delar jag inte Sverigedemokraternas syn på manlig omskärelse. Jag har dock stor respekt för det sakliga resonemanget i Richard Jomshofs årliga riksdagsmotion, som gör mig benägen att tro att han är öppen för sakliga motargument. Jag skräms därför inte av att han rakryggat vågar uttrycka sin åsikt, eller av hans partis stora valframgångar.

Det som skrämmer mig, och som gör att jag lär mina pojkar att gömma sin judiska identitet när vi åker på semester till Sverige, är den verklighet som redan råder i Sverige och som den förkrossande och ”anständiga” riksdagsmajoriteten har lyckats skapa, helt utan stöd från Sverigedemokraterna.