För några år sedan hade jag förmånen att få samtala med några ledande tjänstemän på svenska UD i Stockholm om situationen i Mellanöstern. Tjänstemännen tittade lite nyfiket på mig och konstaterade lite skamset: ”När vi tar emot kristna delegationer i Israel-Palestinafrågan brukar de nog ha en lite annan åsikt.”
Samma sak upprepade sig när jag träffade EU-kommissionens representant i Jerusalem. ”Vad roligt att du tog kontakt. Vi blir ofta uppvaktade av kristna grupper men de har nog en helt annan agenda,” förklarade han. Två viktiga städer med ett samstämmigt budskap. Kristna Israelvänner saknas där de kan påverka de politiska besluten och bidra till en mera rättvis Mellanöstern-politik.
Samtidigt läser jag om hur alltfler kristna runt om i världen ställer upp för det judiska folket och staten Israel. Det är säkert sant. Men dessa Israelvänner finns tyvärr inte där besluten fattas. För de flesta bibeltroende kristna är det fortfarande häftigare att vifta med palmblad i Jerusalem än att kontakta den lokala riksdagsmannen i Stockholm.
Det är ingenting fel med att åka till Israel och upptäcka det förlovade landet, samtidigt som man deltar i kristna konferenser där man blir personligen uppbyggd. Men om resan inte får några återverkningar i hemlandet är det någonting som är fel.
Det var på grund av denna tydliga diskrepans mellan Israel-romantik och Israel-aktivism som vi 2003 startade den kristna lobbyorganisationen Europeiska koalitionen för Israel. Om våra regeringar inte stöder Israel politiskt så är det inte politikernas fel utan vårt eget, resonerade vi, och började samtala med regeringstjänstemän och riksdagsledamöter runt om i Europa.
När vi ber, fördjupar oss i sakfrågorna och skapar dialog med beslutsfattarna, kommer vi med tiden även att se resultat. De som ogillar staten Israel och vill motarbeta dess intressen är inte nödvändigtvis fler än vi Israelvänner. Men de är oftast bättre organiserade och har ett större inflytande. Bibeltroende församlingar kunde lära sig från de anti-israeliska organisationerna hur man samverkar och arbetar såväl målmedvetet som långsiktigt för att nå konkreta resultat.
Flera år innan Europeiska kommissionen i Bryssel antog EU-direktivet för ursprungsmärkning av israeliska varor från de omtvistade territorierna i Judéen, Samarien och Östra Jerusalem hade kristna (!) organisationer från hela Europa som förenas av en negativ inställning till staten Israel, uppvaktat Europeiska kommissionen i Bryssel för att uttryckligen kräva en ursprungsmärkning.
Flera av dessa grupper hade varit med redan under FN-konferensen i Durban, Sydafrika 2001 när man gjorde upp en strategi för att isolera Israel diplomatiskt och ekonomiskt. Frågan infinner sig, vad gjorde Israelvännerna under tiden?
En viktig nyckel till framgång är samarbete. Om kristna församlingar runt om i Europa slår sig samman och stöder en enad röst i Bryssel kanske vi kan påverka beslutsfattarna i rätt riktning, resonerade vi några år efter Durban-konferensen. Femton år senare kan vi konstatera att också arbetet för att främja Israels intressen har burit frukt på många plan, men att stödet från församlingarna i det stora hela har uteblivit när lokala församlingar varit upptagna med sina egna projekt.
Men det kan vi ändra på. När jag nyligen samtalade med en prominent kristen ledare från Asien, menade han att Europa igen möter samma utmaningar som för sjuttiofem år sedan. Han såg hur den nynazistiska rörelsen växer sig allt starkare samtidigt som även radikala islamistiska rörelser vinner inflytande. Båda rörelserna förenas av ett oförsonligt hat mot det judiska folket och staten Israel. Men han var hoppfull. ”För sjuttio år sedan fanns det inga motkrafter som kunde stå emot denna tsunami av antisemitism. I dag ser jag en hel armé av kristna i Europa som älskar Herren och även har hjärta för det judiska folket. Men de behöver organiseras.”
Ännu är det inte för sent. Men för att bli mera trovärdiga Israel-vänner behöver vi ännu mer fördjupa oss i sakfrågorna på samma gång som vi lär oss att enkelt och klart förklara varför vi stöder judarnas rätt till ett eget hemland i Israel. Även utan att citera bibelord. Och vi behöver organisera oss. Ingen enskild kristen eller lokal församling kan påverka situationen ensam men tillsammans är vi starka.
Israel behöver vår förbön. Sant. Israel behöver även kristna som ofta besöker landet. Det är heller inget fel med att vifta med flaggor och palmblad. Men Israel behöver framför allt flera vänner i maktens korridorer där de politiska besluten fattas och landets framtid avgörs.