HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
Ordspråksboken 18:10

Världen idag

Paul Widén anser att Dagens Nyheters reportage om den palestinska aktivisten Ahed Tamimi är ett idolporträtt kantat av osanningar och förskönande av verkligheten. Foto: Majdi Mohammed

Försvarare av självmordsterrorism utmålas som hjältinna

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 28 feb 2019

Redan i det inledande stycket i Dagens Nyheters åttasidiga idolporträtt av den palestinska aktivisten Ahed Tamimi den gångna helgen, smyger sig den första osanningen in: händelsen som ledde till att Tamimi förra året dömdes till åtta månaders fängelse för att ha misshandlat en israelisk soldat, gjorde henne inte känd över hela världen.

Så tidigt som 2010, blott nio år gammal, filmades hon för första gången tillsammans med flera andra palestinska barn under en konfrontation med israeliska soldater i sin hemby Nabi Saleh på Västbanken. 2012 hetsades hon av sin mamma Nariman att spotta, slå och svära åt en annan israelisk soldat, medan hennes pappa Bassem filmade hela förloppet. När soldaten till slut fick nog och grep tag i flickan, passade en fotograf för nyhetsbyrån AFP på att knäppa en bild, som genast kablades ut över hela världen.

En mindre känd bild på Ahed Tamimi togs samma år under ett bröllop i Jordanien. Brudgummen var Aheds kusin, Nizar Tamimi, tidigare dömd för att den 29 oktober 1993 ha knivhuggit den israeliske medborgaren Chaim Mizrachi och sedan bränt honom till döds. Bruden var också en kusin till Ahed, Ahlam Tamimi, mest känd för att ha kört självmordsbombaren Izz al-Din Shuheil al-Masri till Sbarro-pizzerian i Jerusalem den 9 augusti 2001, där han sprängde sig själv i luften tillsammans med 15 israeler, varav sju barn. På bilden står Ahed och mamma Nariman bredvid brudparet och klappar händerna i förtjusning. Den bilden omnämns inte i DN:s reportage.

Men nu går jag händelserna i förväg. Redan när AFP för över sex år sedan gjorde Ahed till världskändis, började mindre godtrogna människor att ställa kritiska frågor. Vilken normalt funtad mamma hetsar sin elvaåriga dotter att gå till angrepp mot en tungt beväpnad soldat? Vidare: vilken normalt funtad pappa väljer i detta läge att bara stå passivt bredvid och filma händelsen? Och hur spontana är egentligen dessa konfrontationer när nästan exakt samma sak inträffar varje fredag i flera år?

För den som börjar fundera över dessa angelägna frågor när de läser DN:s idolporträtt, har reportern Erik Ohlsson vänligt nog inkluderat ett bestämt tillbakavisande från pappa Bassem. Han driver minsann inte sin dotters agenda: ”Min dotter är fullt kapabel att tänka själv”. Lika pliktskyldigt återger reportern kritiken mot Ahed för att hon ställt upp bakom terroristorganisationen Hezbollahs ledare Hassan Nasrallah, för att sedan genast låta pappa Bassem släta över även detta: Hon kan ju inte förväntas ha koll på varje person och konflikt i hela världen. Erik Ohlsson nöjer sig naturligtvis med detta.

Faktum är att DN:s reporter skickligt undviker det höga berg av komprometterande uppgifter och omständigheter kring familjen Tamimi som gör det olämpligt – för att inte säga direkt stötande – att utmåla Ahed till en palestinsk hjältinna. ”Jag blir inte klar över om hon vill att Israel ska upphöra som stat”, skriver han urskuldande, trots att hon konsekvent i flera år helt öppet har försvarat palestinsk självmordsterrorism och okritiskt har lovordat Nasrallah – som hon givetvis känner till mycket väl – vars uttalade mål är förintelsen av staten Israel.

Och så var det det där bröllopet. Ponera att en aktivist, vars kamp inte åtnjuter DN:s och Erik Ohlssons sympati, skulle närvara vid ett bröllop där brudparet – som båda är kusiner till aktivisten och engagerade i samma kamp – gemensamt har 15 oskyldiga människors liv på sina samveten. Skulle detta penibla faktum behändigt glömmas bort i ett åttasidigt DN-reportage om aktivisten? Eller skulle det rentav figurera i rubriken?

Vilken normalt funtad mamma hetsar sin elvaåriga dotter att gå till angrepp mot en tungt beväpnad soldat? Vidare: vilken normalt funtad pappa väljer i detta läge att bara stå passivt bredvid och filma händelsen?

Anställda hoppar av barnklinik som behandlar könsdysfori

Storbritannien. Fem anställda vid Britain’s National Health Service (NHS) har valt att lämna sina tjänster på en klinik som arbetar med barn som kan ha könsdysfori....

Dagen efter katastrofen – men före jublet

Ledare Under en vecka på året blir de vanliga samtidspolitiska diskussionerna jämförelsevis små. Frågor som annars utlöser stora och infekterade debatter...