”Havet är samma hav och araberna är samma araber”, sade Israels före detta premiärminister Yitzhak Shamir 1996 efter Osloavtalet. Med havet menade han det Medelhav som arabiska ledare ofta sade att de skulle slänga judarna i.
När nu fotbolls-VM pågår i Qatar håller israeliska journalister på plats på att lära sig just detta. Alla araber tycker förstås inte likadant, men om israelerna hade en bild av att Abrahamavtalen medfört någon större generell förändring i arabers syn på judar och Israel, är det nog dags att tänka om.
Abrahamavtalen slöts hösten 2020, då Donald Trump förhandlade fram dem mellan Israel och Förenade arabemiraten, Bahrain, Marocko respektive Sudan. Först måste man konstatera att det är fyra olika avtal med olika innehåll. De ”bästa” avtalen är mellan Israel och de två förstnämnda länderna, medan USA fick ge Marocko och Sudan en hel del för att det skulle bli några avtal.
Men ändå, det var bra att dessa stater tänkte på ett nytt sätt. De insåg att deras dåvarande krigstillstånd med Israel inte gynnade dem, och ur israelisk synvinkel är alltid någon form av fredsavtal eller samarbetsavtal bättre än inget.
Avtalen har varit väldigt populära i Israel. Man har tänkt att de inneburit startpunkten på något nytt i relation till arabvärlden och att de skulle kunna leda till fler avtal med fler länder.
Därför är det intressant när nu israeliska journalister som bevakar fotbolls-VM i Qatar erfar att fans från olika arabländer vägrar tala med dem, trakasserar dem och försöker skrämma dem.
Det finns många exempel på journalister som försökt tala med araber med palestinska flaggor, fans från Marocko och andra länder, och får höra att ”det finns ingen stat som heter Israel”, ”Israel nej – Palestina ja” och andra uttalanden. Tydligen förekommer det ganska många verbala påhopp mot israelerna.
Det kanske är en nyttig lektion för de israeliska journalisterna. De blir påminda om att avtal mellan ett demokratiskt Israel och arabiska diktaturer inte innebär att de arabiska medborgarna i dessa länder är med på noterna. Det är de uppenbarligen inte, vilket också olika undersökningar visar.
En undersökning av The Washington Institute for Near East Policy från i somras visade till exempel att stödet för avtalen var 25 procent i Förenade arabemiraten, 20 procent i Bahrain, 19 procent i Saudiarabien, 13 procent i Egypten och 12 procent i Jordanien.
Intressant nog var palestinierna mycket mer positiva, i såväl i Jerusalem som Judeen/Samarien och i Gaza.
Det visade sig också att en överväldigande majoritet – i Egypten 85 procent och i Jordanien 87 procent – inte vill ha något ekonomiskt eller sportutbyte med Israel.
Och då är detta stater som Israel haft fredsavtal med länge.
Jag kan tycka att de israeliska journalisterna inte borde bli så överraskade över bemötandet. Antisemitisk och antiisraelisk propaganda har pumpats ut i snart hundra år, och Abrahamavtalen kan inte förändra detta.