Med bara några dagar kvar av nådens år 2021 och blicken redan fäst på 2022 faller det sig naturligt att försöka sig på ett kort bokslut även för staten Israels räkning.
Ser man enbart till ekonomiska kalkyler måste man onekligen börja med de israeliska teknologiföretagen, som igen har slagit nya rekord genom att ha lockat till sig över hundra miljarder amerikanska dollar i nya investeringar. Den smått astronomiska summan talar om en ekonmisk dynamik som ingen längre kan kan bortse från.
Israels ekonomiska framgångar får självfallet även geopolitiska och diplomatiska konsekvenser och förklarar såväl närmandet till den sunnimulimska världen som det växande intresset till närmare samarbete även från andra världsdelar. Vill man ligga i framkant teknologiskt och ekonomiskt kan man inte längre blunda för den teknologiska stormakten Israel.
Bortsett från den ekonomiska framgången var det framför allt coronapandemin som dominerade nyhetsutbudet 2021. Tack vare ett specialavtal med läkemedelsföretaget Pfizer kunde den israeliska staten snabbt komma i gång med vaccineringen av sina medborgare. Tidvis talade man även här om ett israeliskt mirakel.
Men trots en riktig rivstart stötte man även på bakslag alltmedan den övriga världen kunde lära sig av det israeliska experimentet. Även inom israel kritiserades den nationella regeringen av medborgargrupper som ansåg att den offensiva, för att inte säga tidvis smått aggressiva, strategin stred mot medborgarnas fri- och rättigheter.
2021 markerade vidare slutet för den långa Netanyahu-eran när en ny koalitionsregering bestående av allt från ”bosättarhögern” till islamistiska partier gick samman för att avsätta premiärministern.
Trots att det spretar politiskt åt alla håll i den nya regeringen har den omvärldens gunst. Själva bräckligheten i regeringssammansättningen har i själva verket blivit en fördel, eftersom såväl den Biden-ledda amerikanska administrationen som EU vet vad som är alternativet – en ny Likud-regering och en comeback för Netanyahu. I såväl Washington som Bryssel föredrar man Bennett och Lapid i stället för Netanyahu och gör därför allt för att inte försvåra läget för den nya regeringen.
Den nya regeringen till trots har samarbetet med de nya sunnimulimska partnerländerna både förstärkts och fördjupats under året, trots att inga nya diplomatiska avtal har slutits. Den stora frågan kvarstår dock hur Israel ska lyckas förhindra shiamuslimska Iran från att skaffa kärnvapen? Regimen i Tehran har alltjämnt för avsikt att utradera den judiska staten.
När dessa rader skrivs har kärnvapenförhandlingarna i Wien ännu inte avslutats, men mycket tyder på att slutresultatet kan bli klent. Här skiljer sig inte den nya regeringen från Likud; såväl Bennett som Lapid ser Iran som ett existentiellt hot och signalerar en beredskap att egenhändigt slå ut de iranska kärnvapenanläggningarna om inget annat hjälper.
Hur kan man då sammanfatta bokslutet för 2021? Varje nytt år för den judiska staten är en historisk seger. Det var inte många som hade tillräknat den judiska staten någon större livslängd när den utropades 1948, med tanke på grannländernas fasta beslutsamhet att förinta den unga staten.
Men sjuttiotre år senare är staten Israel ekonomiskt, militärt och politiskt starkare än någonsin. Det om något är ett positivt bokslut!
Detta positiva bokslut bör inte tillskrivas enbart regeringen i Jerusalem, utan de helt vanliga israeler som beslutat sig för att inte låta några överhängande dödshot störa vardagen. I dag är framtidstron i Israel – sett bland annat i nativitet – den bästa i hela västvärlden.
Denna attityd kan bäst sammanfattas med de berömda orden från den årliga påskmåltiden: Våra fiender försökte förinta oss. De misslyckades. Låt oss äta.