För en tid sedan upplevde jag att Gud besökte den kyrka som jag var del av genom människor vars bakgrund och livsvillkor avvek från oss andra. Jag uppfattade det som att Gud ville se hur vi tog emot dem, om vi var angelägna om att vara en kyrka där frälsningen räcktes till dem som kom.

Det är ett enormt steg att ta sig över kyrktrösklarna om man inte hör dit, och de som kommer ser Gud på som hedersgäster i sin kyrka, som vi får förtroendet att gestalta på jorden. Kyrkor där frälsningen är det viktigaste känns igen på att de formar sig efter de nyfödda precis som i en familj som får tillökning.