Krönika

Vill Sverige veta?

Sovjetunionens statliga nyhetsbyrå Tass, kommunistpartiets tidning Pravda och regeringsorganet Izvestia slog dagarna efter mordet på Olof Palme fast att högerkrafter låg bakom dådet.
Uppgifterna följdes upp av svenska socialdemokrater med goda relationer med Moskva, som Sverker Åström och Anders Ferm, vilka till Palme-utredningen uppgav att Sydafrika hade haft motiv att mörda Sveriges statsminister.
Små svenska kommunistiska tidningar som Proletären, Internationalen och Norrskensflamman följde därefter upp propagandan från Moskva och pekade ut ett antal poliser som delaktiga i en högerextremistisk konspiration, med kopplingar till Sydafrika.
Några år senare blev Palme-utredningen kontaktad av Pierre Schori, en annan socialdemokrat som haft goda relationer till Warszawa-paktens kommunistregimer. Även han redovisade nya teorier om Sydafrikaspåret.
Att ett antal poliser befann sig i närheten av mordplatsen den aktuella kvällen för 23 år sedan är klarlagt, liksom förekomsten av personer med walkie-talkie. Det har också framkommit att några av de aktuella poliserna hade skyltat med höger-extrema åsikter, någon hade en SS-hjälm i sin ägo, en annan hade bilder där han gjorde Hitlerhälsning.

Räcker detta för att slå fast att det var en högerkonspiration som låg bakom mordet på Olof Palme? Självklart inte! För två år sedan slog en italiensk parlamentarisk kommission fast att mordförsöket på påven Johannes Paulus år 1981, som genomfördes av en högerextremist, i själva verket var planerat och beordrat av Sovjet. Att infiltrera och sedan utnyttja en högerextremistisk grupp gav det cover up som Moskva behövde. Frågan är om detta kan kasta ljus över på mordet på statsminister Olof Palme? Och om Sverige har beredskap att överhuvudtaget hantera en sådan motivbild?
Byråchef P G Näss på Säpo, som utredde eventuella polisers inblandning i Palmemordet, utsattes en tid efter mordet för en omfattande smutskastningskampanj av Ebbe Carlsson, Carl Lidbom, Jan Guillou och flera vänstertidningar.

Strax före sin död, i smugglingsrättegången i maj 1991, beskrev Ebbe Carlsson Sverige som ett centrum för internationell terrorism och hävdade att de förövare som låg bakom Palme-mordet hade dirigerats från Sovjetunionen – med medhjälpare på högsta nivå i den svenska statsförvaltningen.
Det är en information att hantera både med stort allvar och med stor skepsis. Med stort allvar eftersom ledande s-ministrar och polischefer verkligen trodde på detta scenario. Med stor skepsis för att det var den notoriske mörkläggaren Ebbe Carlsson som kom med informationen.
Det är viktigt att komma ihåg att desinformation fungerar som bäst när central information är korrekt, men avviker från sanningen på någon avgörande punkt. Vilken roll spelade Ebbe Carlsson, med tanke på sina påstådda specialkunskaper?
För två år sedan sändes en SVT-dokumentär som menade att Christer Pettersson var mördaren, men att han hade skjutit fel person. Det svårförklarliga med denna motivbild är att det svenska kontraspionaget mot Ryssland så starkt engagerat sig för den. Två centrala personer från Säpos kontraspionage gick nämligen i god för denna nygamla motivbild.
Har de samma utgångspunkt som Carl Lidbom, som menade att det bästa vore om mordet aldrig klarades upp?

Ruben Agnarsson
Ansvarig Utgivare, Världen idag

Vill du läsa vidare?

Teckna en prenumeration för att ta del av denna artikel och mer på varldenidag.se.

ERBJUDANDE!
Världen idag DIGITAL

2 månader för 10 kr!

KÖP

Världen idag
DIGITAL

129,-

kr/månad ​​​​​​

KÖP

Världen idag
HELG

159,-

kr/månad ​​​​​​

KÖP

Världen idag
PAPPER

189,-

kr/månad ​​​​​​

KÖP

Powered by Labrador CMS