Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.
Klagovisorna 3:22-23

Världen idag

Vem lyssnar på personalen?

Samhällskrönika · Publicerad 00:00, 15 jun 2011

Vårens många artiklar om turerna kring samvets­friheten, utsorteringen av barn med Downs syndrom, aborterade foster som överlever aborter och nu senast riksdagsdebatterna om exporten av Sveriges abortpolitik, har lett till att abort åter är en fråga som diskuteras runt om i landet. Ändå fortsätter välskrivna debattartiklar att refuseras. Här följer en debattartikel som överläkare Tomas Seidal försökte få publicerad i Hallandsposten, men utan framgång.

För ett par veckor sedan kunde vi läsa i media om hur personal slog larm om att det vid sena aborter förekom att barnen visar livstecken, andas och kämpar för livet. Sedan lämnas de att dö i ett rum, som personalen går ut ifrån. "Vi står inte ut", vittnade en undersköterska. Frågan väckte ingen nämnvärd debatt. Ingen verkade riktigt vilja tänka tanken på dessa barn eller ställa frågor. Ingen verkade heller bry sig om personalens reaktioner och att vårdpersonal faktiskt lämnar sitt jobb för att de "inte står ut". När abortfrågan kommer att handla om annat än rättigheter för vuxna att välja, blir det ofta egendomligt tyst. Vi har ju ändå, säger många, "världens bästa abortlag". Ja, de flesta riksdagspartier tycker att den är så bra, att den ska exporteras till hela världen och beskrivs som "en mänsklig rättighet". En rättighet som dock inte kommer barnen till del, inte ens dem som andas och kämpar för sitt liv.

I höstas togs en resolution i Europarådets parlament, att medlemsländernas vårdanställda skulle kunna åberopa samvetsfrihet för att slippa medverka vid till exempel dessa sena aborter. Det ogillades starkt av svenska riksdagspartier, som vill arbeta för att den resolutionen ska rivas upp. Samvetsfrihet för vårdpersonal vill man tydligen inte ha. En sådan samvetsfrihet skulle kunna hota svenska aborträttigheter, menar man. Tydligen utgår man ifrån att så många av vårdpersonalen, av samvetsskäl, skulle avstå från att medverka vid aborter, att hela verksamheten skulle hotas. Om det verkligen är så, borde det väl vara rimligt att föra en diskussion om de sena aborterna och om personal som "inte står ut" med hanteringen.

I debatten beskrivs samvetet ofta som en belastning, något hotfullt, som absolut inte får ges utrymme. Till och med vårdförbunden har uttryckt sig negativt om samvetsfrihet för sina medlemmar. Det är häpnadsväckande och cyniskt. Det var av samvetsskäl, som undersköterskor i Skåne slog larm om levande barn vid sena aborter. Det var av samvetsskäl som undersköterskor, som Sarah Wägnert i Solna, slog larm om missförhållanden i äldrevården. Samvetsfrihet i vården handlar om vårdetik, människosyn och betydelsen av ett personligt engagemang och har naturligtvis bäring för en lång rad viktiga frågor.
Europarådets resolution, som togs i demokratisk ordning, identifierar samvetsfrihet som en tillgång, en resurs som vården behöver och så är det naturligtvis, också i Sverige. Lika självklart måste det vara att lyfta fram vad Sanna Rayman i en ledare i Svenska Dagbladet 24 maj beskriver som "abortfrågans outhärdliga sidor".

Franska styrkor lämnar Niger

Niger. Frankrike drar tillbaka sina styrkor från Niger. Även ambassadören kallas hem från landet, som... måndag 25/9 22:00

Lång process väntar för att laga avklippta E6:an: ”En pulsåder”

Olycka. Den avklippta E6:an är en ”pulsåder som gått av”, enligt Stenungsunds kommun. Att reparera vägen... måndag 25/9 19:00

Belgisk kvinna kvävdes med kudde under dödshjälp

Belgien. En belgisk kvinna som begärt dödshjälp kvävdes till döds med en kudde när den dödliga dosen... måndag 25/9 16:00