Jag hade nyss lärt känna den helige Ande på 1980-talet och fick syn på en tidningsnotis från ett möte med Yonggi Cho från Korea. Bedrövad när han såg hur väckelseelden falnat sa han profetiskt: ”Sverige har att välja på väckelse eller krig.”
Orden har aldrig släppt mig, och Dr Cho har senare bekräftat att han minns profetian.
Vi ska inte förakta profetia (1 Tess 5:20–21) och måste därför förhålla oss till dessa ord. Också andra ord pekar i samma riktning: om en tid av stora flyktingströmmar och krig, av djupgående sekularisering, förytligande och förvärldsligande av församlingen. Kristna ska inte heller lyssna till allvarliga budskap om omvändelse, utan formar en lycko- och framgångsreligion. Detta enligt en oerhört exakt profetia som Emanuel Minos fick av en 90-årig kvinna 1968. Det vi kan se på tv varje dag av sex och våld fanns inte då, men hon förutsa det i detalj. Många har nu uppmärksammat ”flyktingdelen” av profetian, men den berör också avfallet och risken för krig.
Jag tror vi måste lyssna. Jag tror Guds folk måste ”ödmjuka sig och be och söka Guds ansikte och omvända sig från sina onda vägar” (2 Krön 7:14 ). Det är väckelse – att Guds folk ödmjukar sig. Väckelsen börjar vid Herrens hus, sedan kommer det vi i dagligt tal kallar folkväckelse som konsekvens: att många blir omvända. Omvända – ofta är det bara 20 procent som blir bevarade efter att ha gensvarat på en evangelistisk inbjudan, men en genuin förkrosselse och tro blir livsvarig.
Det är vi, församlingen, som ska komma inför Herren i ödmjukhet och förkrosselse för landet, precis som översteprästen bar fram offret för sin och hela folkets synd. Det andliga ledarskapet har ett huvudansvar. Gud ska gå till rätta med prästerna: ”Prästerna frågade inte: 'Var är HERREN?' De som hade hand om undervisningen (Torah) kände mig inte, och herdarna syndade mot mig” (Jer 2:8, min övers).
Har då Gud anledning att vara missnöjd med läget i landet? Sverige har blivit världsledande när det gäller hur samkönade äktenskap når ända upp i biskopsämbetet. Ecce Homo, som hädar genom en naken Jesus i homosexuell miljö, har visats i Ärkedomen och i andra helgedomar. Liberaliseringen av tron har gått långt och berör både kyrka och frikyrka, senast nu med en bön som ändrar på treenigheten. Sverige har varit en pionjärnation i den sexuella revolutionen, och hur ”familjen görs om”, det vill säga bryts ner. Aborterna och samvetslösheten i samband med dem fortsätter. I vårt avlånga land brinner asylboenden i bränder anlagda av rasister. Och Sverige är erkänt antiisraeliskt, och i ökande grad antisemitiskt.
Samtidigt är krigsrisken en realitet. Sverige ”kan vara i krig om några år”, sa arméchefen innan han avgick, och vid ett seminarium i Riksdagen under den gångna veckan bekräftade några av våra främsta försvarsanalytiker analysen. Till exempel saknar Sverige, med en kust längre än östra USA:s, helt kustförsvar.
Väckelse eller krig. I det läget måste de troende ta ansvar. Våra vapen görs varken i Bofors eller Linköping. Våra vapen är mäktiga att bryta ned tankebyggnader, till exempel tanken att Östersjön är ryskt intresseområde. Våra vapen kan förlösa förvirring i fiendens läger, fast de till synes är löjligt svaga. Härskarornas Gud är expert på sådan andlig krigföring.
Trumpeten ljuder till bön. Låt oss be varje dag: ”Herre, vi ödmjukar oss under din mäktiga hand. Vi står djävulen emot. Vi ber om en djupgående väckelse och fred i vårt land – och börja väckelsen med mig”. ”Då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land” (2 Krön 7:14).