De många sätt som Sverige bidrog till Sovjetunionens tillblivelse är aktuella eftersom det om några veckor är exakt 100 år sedan startskottet för Sovjet, Tsarrysslands fall. I över trehundra år härskade dynastin Romanov över Ryssland. Den 15 mars 1917 tog det slut och konsekvenserna blev globala. Den brittiska historikern och BBC-medarbetaren Catherine Merridale väcker nu på svenska de hundraåriga händelserna till liv.
Både kända och så gott som okända kopplingar mellan Sverige och Sovjetunionen framträder på ett ibland häpnadsväckande sätt i Catherine Merridales nya ”Lenins resa”. Sverige var både en viktig mötesplats och transportled för ryska revolutionärer. Fokus ligger på den tågresa 1917 genom bland annat Malmö, Stockholm, Bräcke, Boden och Haparanda som förde Vladimir Uljanov, mer känd som bara Lenin, till revolutionens Ryssland.
Lenins beslut att lämna den långa exilen i Schweiz och resa hemåt utlöstes av att Tsarryssland gått in i en återvändsgränd, orsakad av det ännu pågående världskriget och enorma inre motsättningar. I detta läge valde tsar Nikolaj II att överlämna tronen till sin bror Michail. Men eftersom denne inte ville ta över blev Ryssland snabbt en republik.
Tsardömets fall ingår i den första och mindre kända ryska revolutionen år 1917, kallad februarirevolutionen. Den som några månader senare följdes av Lenins och de andra bolsjevikernas maktövertagande, kallad oktoberrevolutionen (fast oktoberkuppen är ett mer passande namn).
När händelser fyller exakt 50, 100, 200 etcetera år känns de ofta närmare, men Catherine Merridale lyckas med sin ”Lenins resa” levandegöra det förgångna mycket mer än vad hundraårsminnet i sig gör.
Merridale visar hur flera av nutidens ”icke-traditionella” sätt att föra krig inte alls är nya utan hänger ihop med inte minst Tysklands försök att på alla sätt försvaga Ryssland under första världskriget. Lenin blev ett av Tysklands okonventionella vapen mot den ryska statens stabilitet.
Merridale pekar ut missuppfattningar och slarv i tidigare skildringar om Lenins stora resa från exilen i Schweiz via Tyskland och Sverige till Ryssland 1917. På ett charmerande sätt kan hon även berätta hur platser Lenin var på ser ut i dag (och ibland även hur de doftar) och vad som där finns kvar av 1917, eftersom hon givetvis har färdats i Lenins spår.
Hon belyser rent sjukliga sätt som Lenin vördas på än i dag, främst i det moderna Ryssland. Merridale skildrar övertygande hur Lenin fortfarande har inflytande i det ryska samhället och inte bara genom sin kropp som ännu ligger kvar i sitt mausoleum på Röda torget.
Det är kusligt att läsa om den kostsamma skötseln av kommunismens främsta relik, ett exempel: ”Strax efter julhelgen varje år håller uppmärksamma Moskvabor utkik efter en ambulans som guppar fram över Röda torget, inne i den ligger Lenin som är på väg till underhåll.”
Lenin far alltså bokstavligen omkring på det nutida Moskvas gator. Putin, som är mån om sin popularitet hos alla generationer, anser tydligen att det politiska priset för att begrava Lenin fortfarande är för högt.
Lenins syn på människor framträder genom flera direkta citat av honom, som detta: ”Ibland är en skurk till nytta för vårt parti just för att han är en skurk”.
Merridale har missat några Lenin-minnesmärken som finns i det nutida Sverige, i Haparanda och södra Sverige, men det är inga betydande brister.
”Lenins resa”, nyligen översatt av Claes Göran Green, är en både berikande och underhållande bok som får en att undra när svallvågorna av Tsarrysslands fall egentligen ska plana ut – och kommer vi som lever i dag uppleva en lika omvälvande tid som 1917?