Visst kan man hamna i väldigt oväntade samtal när det gäller abort? Inför att vi skulle vara med på Livets marsch förra året hade jag ett sådant samtal. Jag försökte på ett begripligt sätt förklara för min åtta-åring varför det utförs aborter. Om igen, vi hade pratat om det tidigare, spände hon ögonen i mig och sa: ”Mamma,  varför får man döda barn bara för att de är så små? Det är så fel!” Ögonen som borrade sig djupt in i mig sade också: ”Jag litar på dig, tänker du bara stå och låta det här hända?”

Under själva marschen från Sergels torg mötte oss en grupp mestadels unga tjejer som inte delade vår syn på abort och livets början. De spände också ögonen i oss, och från dem kom ett annat rop: ”Varför vill ni bestämma över vad andra gör med sin kropp?”