Mobiliseringen av vanliga ryska män, liksom värvandet i Rysslands fängelser, har hittills inte förändrat frontlinjen till Putins fördel. Att åter angripa Ukrainas städer med dyra obemannade vapen har inte heller hjälpt honom. Ännu mindre hävdandet att flera ukrainska län ”för evigt” ska ingå i Ryssland.
Få verkar ha noterat att Kazakstan på grund av Putins senaste påhitt har blivit än mer Kreml-negativt. Kommer Indien snart ännu tydligare fördöma Putins krigande? Det verkar sannolikt. Med tanke på hur dåligt kriget mot Ukraina går för Putin borde kristna fundera mer över Ukrainas och Rysslands framtid. Jag menar att den som ser Jesus som förebild har extra skäl att tänka på dessa länders framtid. Min utgångspunkt är ett citat jag nyligen stötte på, uttalat av en polsk krigsveteran. Betänk att polska veteraner hade särskilt tunga skäl att hata tyskar.
Även om Putin vill få oss att tro något annat, så var det, sett till befolkningsmängden, polackerna som drabbades hårdast av andra världskriget. En av polackerna som var med om några av de tyngsta striderna mot tyskarna var löjtnant Kazimierz Gurbiel. Han överlevde trots allt, med svåra skador, hela kriget. Ändå hatade han inte tyskarna, åtminstone inte på ålderns höst. Han motiverade det med några ord som dröjer kvar i mig: ”det är omöjligt att bygga framtiden på hat”.
I dag är det kanske inte läge att med ukrainare ta upp den polske veteranens ord. Ryska angripare dödar inte bara ukrainska försvarare och vuxna civila. Barn dödas i hem, på gator och i skolor. För några ögonblick sedan blev jag medveten om en liten flicka som överlevde en rysk attack men kommer tvingas anpassa sig till ett liv utan både armar och ben. Den våg av våldtäkter och materiell förstörelse som Rysslands militär och ökända Wagner-soldater också gjort sig skyldiga till har ytterligare fördjupat det redan enorma sår som Putin skapat mellan länderna. Så gott som varenda ukrainare har fått en lista med högst personliga skäl att hata Ryssland.
Samtidigt hade ju den polske löjtnanten rätt om hatet. Men hur ska Ukraina någonsin kunna sluta hata Ryssland? Den aktuella ryska aggressionen mot Ukraina är ju inte den första. Nästan varenda ukrainsk familj påverkades av Stalins massiva svältkampanj mot Ukraina och före det slog Lenin ner flera försök att skapa ett självständigt Ukraina.
Mänskligt sett verkar det kört. Känslorna som Putin framkallat och förstärkt kan förpesta flera generationers relationer. Ryssland och Ukraina behöver mer än någonsin mirakler och modiga kristna. Här kommer jag att tänka på en tysk soldat här i norr (jag bor i Norrbotten) som redan 1944, medan andra världskriget fortfarande pågick, gjorde två starka saker. Till att börja med deserterade han från de tyska styrkorna i Nordnorge och flydde över fjällen till svenska Arjeplog. När han var där blev han varse att två polacker också hade flytt dit, från tyskt slavarbete i Norge.
Polackerna överlevde dock inte flykten och det bestämdes att de skulle begravas på Arjeplogs kyrkogård. Då tillverkade tysken ett stort kors för sina forna fiender. Han bar det själv genom samhället och än i dag står det där på kyrkogården och påminner både om polackerna och tysken som bar sitt kors till deras grav.
Vi i det nutida Sverige skulle kunna återknyta eller ta kontakt med församlingar i Ukraina och Ryssland och vara lyhörda vad gäller deras behov. Samtidigt behöver det ryska samhället konfrontera sin egen historia. När Sovjetunionen föll skedde detta bara delvis. Den sovjetryska imperietanken fortlevde och fick ny näring av Putins KGB-baserade statsapparat. Om nästa ryska stat inte ska återfalla i imperietänkandet behövs ett betydligt starkare ryskt civilsamhälle. Ett starkt civilsamhälle behöver många församlingar som aktivt söker Jesus.