Vi närmar oss 500-årsjubileet av reformationen och märkligt nog sprids samtidigt en hel del karikatyrer av densamma – och Luther. Ja, det är sant, Luther var antijudisk, och i min egen forskning har jag konstaterat att det inte bara var på slutet han tänkte så; han delade tidens kyrkliga antisemitism.

Men detta reformationsår måste vi komma ihåg vad Luther faktiskt gjorde. Vissa säger att han splittrade kyrkan, precis som om den romerska kyrkan var Kristi kyrka. Men den var en djupt förvärldsligad organisation som byggde Peterskyrkan med avlatspengar och höll människor i religiös fångenskap. Den katolska motreformationen utraderade hela protestantiska kulturer i länder som Polen, Tjeckien och Österrike, ofta med våld.

Reformationen hade emellertid gjort nytta. Bibelöversättningar till folkspråket kom i land efter land, kyrkans världsliga makt bröts och nu var inte bara präster, munkar, nunnor och kloster heliga. Varje kristen man och kvinna var en präst, och både katekesen med trons grunder, samt bön och bibelläsning spreds till hemmen. Varje troende blev myndig, rättfärdiggjord inte genom goda gärningar, utan genom tro. Gärningarna var fortfarande viktiga – varför skulle Luther annars betona Tio Guds bud så starkt att de kom att prägla både enskilda och hela kulturer?

Men gärningar kvalificerar oss inte inför Gud, som i romersk-katolsk gärningslära. Över huvud taget bryts kyrkans monopol, över vardag och kultur. Världen, skapelsen, det mänskliga skapandet släpps fria. Arbetet blir en gudstjänst och helgas genom bön. Musik, konst och vetenskap frodas i reformationens spår, och Rembrandt, Bach, Händel är reformationens barn. Äntligen fick prästerna gifta sig, och äktenskapet uppgraderas radikalt. Visst levde vidskepelse kvar i Sverige, man kunde i formler åkalla Maria, och det finns tecken på motstånd mot reformationen. Men den formade vår kultur.

Viktigast är kristen tro som en hjärtats religion, som Lutherexperten Birgit Stolt påpekar. Luther säger: Hjärtat ”hoppar och dansar i den glädje som Gud ger”! Det stora som hände med Luther och som förvandlade den kristna världen var just att hjärtats tro framhävdes. Denna befruktade pietismen, denna befruktade Wesley och metodismen. Luther blev en huvudfigur i de väckelser som på 1800-talet förvandlade Sverige, inte minst genom den lysande lutherske teologen och predikanten Carl Olof Rosenius. Att dessa väckelser också myndigförklarar vanliga troende är viktigt när den svenska demokratin utvecklas. Lutherexperten Carl Axel Aurelius säger: ”Luthers skrifter var betydelsefulla i det skede då det moderna samhället började tillskapas” (Luther i Sverige, 2015).

Det blir därför märkligt när protestantiska teologer gör allt för att distansera sig från reformationen, tar motorsågen och sågar av den gren de själva sitter på. För utan Skriften allena hade vi varit beroende av medeltidens dogmatiska snårskog. Utan Nåden allena hade skärseldsteologin fortsatt binda människor. Utan Tron allena hade vi inte haft en ständigt växande väckelse som betonar att Jesus räcker, Bibeln räcker och tron räcker. Men när dessa bibliska sanningar kommer till heders igen kan Europa se en ny reformation.