Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Låt syskonkärlekens klädnad, vävd i ett stycke, få värma Kristi frusna kropp.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 12 okt 2016

Det sker gång på gång i kyrkohistorien, också i vår tid och i vårt land: ”De tog hans kläder och delade upp dem mellan sig.”

När ska vi lära oss att Jesus alltid är större och rikare än de små bitar av honom som vi möjligen har lärt oss att förstå? Vi skulle kunna glädjas över varandras upptäckter av fullheten hos Jesus och lägga samman våra bitar för att skymta lite mer av helheten. Men i stället sliter vi åt varsitt håll med våra ”delsanningar” och älsklingsidéer.

När ska vi kristna lära oss att sådana strider är en fortsatt korsfästelse av vår Frälsare? När ska vi lära oss att inte göra om fädernas missgärningar och dela upp hans kläder mellan oss?

Splittringen, misstänksamheten, förtalet och annat elände som florerat i kyrkohistorien – och fortfarande pågår – är något ondskefullt kreativt. Hur har man till exempel lyckats uppfinna ett sådant avskyvärt ord som ”försoningsstriden”? Frågan är om vi svenskar är värst, som har lyckats ha två försoningsstrider – först mellan Rosenius och Waldenström och sedan kring Kenyons undervisning om Jesu andliga död.

Visst har det hänt mycket i relationerna mellan kyrkor och samfund i Sverige. Många har vågat kika över de gamla murarna och lärt sig förstå hur andra kristna grupperingar tänker. Men nya gränsbyggare dyker alltid upp.

Om du som läser detta känner spänningarna och splittringen smärtsam så ska du veta att du får dela Kristi lidande. Det finns en tröst. I samma textsammanhang som berättar om hur soldaterna delar upp kläderna mellan sig läser vi också om manteln som inte hade några sömmar, utan var vävd i ett stycke (Joh 19:23). Den kunde soldaterna inte dela mellan sig. I stället kastade de lott om den.

Den var vävd i ett stycke. Det var regel för översteprästens klädnad. Jesus klär sig alltså som överstepräst när han närmar sig sin försoningsdöd. Kyrkofadern Augustinus ser denna enhet – vävd i ett enda stycke – som en bild av den kristna enheten. Det är syskonkärlekens sammanhållande och värmande kläder det handlar om. Vi kan ha upptäckt olika sidor av Jesus som Messias, Konung och Frälsare. Det är inget farligt i det, men när vi börjar lägga beslag på var sin del av kläderna, då låter vi Kristi kropp frysa, ja, vi till och med sargar den med vår splittring. Gunnel Wallqvist uttrycker det så här i boken ”Till dess dagen gryr”:

Kristi kropp är söndersliten – och vi är alla skyldiga därtill.

Ett verkligt trons medvetande om vad Kristi kropp är, förtar varje önskan att överbevisa andra om deras skuld i splittringen. Man står inte inför en älskad människas sargade kropp och disputerar om vem som tillfogat det eller det såret. Allting smälter ner i ett fruktansvärt medvetande om att detta har VI gjort. Blir det medvetandet tillräckligt djupt är det kanske början till en ny enhet.”

Inför de gigantiska uppgifter som väntar, inför en slutkonfrontation med ondskan, är det viktigt att vi inte försöker dela upp det som är en enhet. Låt syskonkärlekens klädnad, vävd i ett stycke, i helig enfald, få värma Kristi frusna kropp!

Jesus klär sig alltså som överstepräst när han närmar sig sin försoningsdöd. Kyrkofadern Augustinus ser denna enhet – vävd i ett enda stycke – som en bild av den kristna enheten.

Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar?

Ledare Judar i Europa Hela 90 procent av judarna i Europa anser att antisemitismen har tilltagit de senaste fem åren. De alarmerande siffrorna presenteras i en ny studie...