Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Förlåtelsen är kristendomens signum och centrum.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 23 sep 2016

En rättssal i Sydafrika. En liten och bräcklig, färgad kvinna ställer sig långsamt upp. Lite mer än 70 år av hennes liv har passerat, och de senaste åren har varit märkta av en sorg och en smärta som få varit i närheten av.

Hon fäster blicken på mannen mitt emot henne. Den vite säkerhetspolisen Van der Broek, som just befunnits skyldig till mord på både kvinnans son och hennes make, några år tidigare. Aldrig skulle hon glömma dagen då han kommit till kvinnans hem, tagit hennes son, skjutit honom på nära håll och sedan bränt upp den unge mannens kropp medan han och hans officerare festade i närheten.

Flera år senare hade han och hans vänner återvänt igen, nu för att ta också henne och hennes man. Hon mindes sin egen rädsla när de bands och fördes till en plats vid en flod där hennes make slogs blodig och lades på en hög av trästockar. Och hon kunde ännu höra inom sig de sista orden som någonsin skulle komma att höras från hans läppar när poliserna hällde bensin över hans kropp, alldeles innan de tände på. "Fader förlåt dem.”

I dag i rättssalen, bara några minuter tidigare, har Van der Broek befunnits skyldig till mord. Innan dom förkunnas vänder sig en medlem av Sydafrikas nyinstiftade Sannings- och Försoningskommission till den gamla kvinnan och frågar: "Vad skulle damen själv önska? Vilket straff skulle skipa rättvisa gentemot denna man som så brutalt utplånade din familj?”

Kvinnan börjar tala, lugnt och tryggt.

– Jag önskar tre saker, säger hon. Först vill jag tas till den plats där min makes kropp brändes så att jag kan samla upp något av hans stoft och ge honom en anständig begravning.

Hon gör en paus, sedan fortsätter hon.

– Min make och son var den enda familj jag hade. Så för det andra önskar jag att herr Van der Broek blir min son. Jag skulle önska att han kom till mitt hus två gånger i månaden och tillbringade dagen med mig, så att jag fick ge till honom all den moderskärlek som jag fortfarande har kvar inom mig.

– Och slutligen, för det tredje, önskar jag att någon kom hit där jag står och hjälper mig över till andra sidan rättssalen, så att jag kan omfamna herr Van der Broek och låta honom veta att han verkligen är förlåten.

Två av domstolens assistenter hörsammar kvinnas önskan och leder henne över till andra sidan salen. Hon slår sina späda armar omkring Van der Broek och omfamnar honom i kärlek och förlåtelse. Och den storväxte polisen svimmar.

Förlåtelsen är kristendomens signum och centrum. Vår tro kretsar inte kring vedergällning, fruktan och straffsystem utan kring en Gud som, trots att Han hade juridisk rätt att fälla sin skapelse, i stället friar. Och mer än så. Hans egen Son går själv in och tar påföljden för våra synder, för att vi ska stå förlåtna, renade och upprättade inför Gud.

När vi förstår djupet och kraften i den förlåtelse vi fått, blir det naturligt för oss att själva ‘förlåta dem som står i skuld till oss’. Att med samma förbehållslöshet och generositet som har visats mot oss, ge till någon annan det vi själva fått ta emot.

Detta kristna kretslopp – att be om förlåtelse, låta sig förlåtas och ge vidare förlåtelse – målar ett av de starkaste och vackraste vittnesbörden om Jesus, mitt i en stukad och stolt värld.

Detta kristna kretslopp – att be om förlåtelse, låta sig förlåtas och ge vidare förlåtelse – målar ett av de starkaste och vackraste vittnesbörden om Jesus, mitt i en stukad och stolt värld.

Israeliska araber kan överge sin allians med vänsterkanten

Sedan staten Israels tillblivelse har de israeliska araberna identifierat sig med den politiska vänstern, för det mesta i egna arabiska partier, men...

Ännu ett förlorat tillfälle

I dag hålls en konferens i Bahrain, där de ekonomiska aspekterna av president Trumps fredsplan för Mellanöstern ska diskuteras. Trumps svärson, Jared...