Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Bibelkritiken höll på att förstöra min gudsrelation

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 3 feb 2017

– Anders, hur är läget, frågade prästen som var min själasörjare.

– Det är inte alls bra, svarade jag, och berättade i telefon vad som hänt.

Jag var ny student i Göteborg och läste första terminen på grundkurs i teologi. Fastän jag var uppvuxen i en miljö där man kämpade för Guds Ord och tog Bibeln på allvar började min tro skaka rejält när jag började läsa Bibelvetenskap.

Min lärare i Nya testamentet hade en rent inomvärldslig syn på Bibeln och inte nog med det. Han verkade vilja provocera sådana som hade den bibeltro han själv vuxit upp i, men brutit upp ifrån. Alltså kom undervisningen att handla mycket om problemen med att tro på vad Jesus sagt och gjort. Jag kan fortfarande se framför mig när han vid en gruppövning ville visa oss hur orimligt det var att ta evangelierna på orden.

Först käftade jag emot och ifrågasatte vad läraren sa.

Men ganska snart började tvivlet krypa in under huden och in i hjärtat. Ärligt talat skakades hela min värld och jag var i kris.

Vad gjorde prästen, min själasörjare, när jag berättat mitt problem?

– Jag kommer! sa han, och hoppade på första bästa tåg från Lund till Göteborg.

Han kom till mitt lilla studentrum och började försöka själavårda mig, men det hade gått långt, och han hade inte mycket att ta tag i.

– Men kan du säga Jesus?

Jag tvekade, men sa: Jesus…

– Ok, där kan vi börja, sa prästen, och där började ett rekonstruktionsarbete som faktiskt inte var ”färdigt” förrän jag sex–sju år senare upplevde Andens dop.

När jag sedan mer än tio år senare uppmanades att fortsätta doktorera i Nya testamentet (jag hade påbörjat forskarutbildning i Lund redan 1980 men lagt ner projektet) protesterade jag. Jag var inte intresserad eftersom jag upplevt det gift som finns i tvivlet. Att jag sedan doktorerat och blivit docent i det ämne som höll på att knäcka min tro är märkligt, men nu ser jag Guds plan i det.  

Är det då inte nyttigt med tvivel? Är det inte viktigt att problematisera Bibeln? Det är självklart viktigt att söka sanningen, och som forskare är jag överlåten åt att göra det. När jag skrev min avhandling såg jag att det faktiskt också är möjligt att lyckas med kritik mot bibelkritikens resultat. Med ny metod kunde jag visa att forskningen faktiskt hamnat snett när det gällde två brev i Nya testamentet.

Men det är inte poängen i det jag skriver nu. Poängen är att bibelsynsfrågorna inte är teoretiska utan kan gälla liv och död. Tvivel är enligt Guds Ord inte nyttigt, och att man ifrågasätter vad Jesus har sagt är inte att leka med.

Därför behövs kunniga och välutbildade teologer, som både kan försvara Guds Ord och själva kan gå djupt in i Ordet. Både tjänstegåvorna i församlingen, och doktorn vid den teologiska fakulteten.

De senaste veckornas Adam & Eva-debatt och en ny Jesusbok som kallar Jesus för en misslyckad profet visar att det behövs ett kvalificerat försvar för Guds Ord. Jag är glad att jag själv hittade tillbaka till Guds Ord, och tror en av våra viktigaste uppgifter i dag är att stå upp till dess försvar. Och det kan vi, utan att kompromissa med kallelsen att söka sanningen.

Poängen är att bibelsynsfrågorna inte är teoretiska utan kan gälla liv och död.

Trump väntas prioritera religionsfrihet framför klimatmöte

FN. Om klimatmålen i Parisavtalet ska nås måste mer göras – och fortare. Nu samlar FN:s generalsekreterare till ett peppande toppmöte där nio så kallade...

Likt Daniel bör vi vägra kompromissa

Ledare En högintressant och högaktuell bok i Bibeln är Daniel. Profeten Daniel var verksam under perioden 605–539 f Kr. Han är ett stort föredöme för oss...