Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Att ha en moralisk diskussion och samtidigt förbjuda tanken på skuld är meningslöst.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 7 mar 2016

I vår tid har vi ett komplicerat förhållande till den moraliska frågan; till frågan om gott och ont. Det syns både i hur vi förstår grunden för moral och i hur vi diskuterar konkreta moraliska frågor.

Enligt det sekulära tänkandet har livet uppstått av en tillfällighet och har sin grund enbart i energi och materia. Därmed saknar moralen en yttersta förankring. Den är en sen företeelse på jorden som vuxit fram utifrån överlevnadsvärde. Den ateistiske filosofen Michael Ruse säger:

”Moral är en biologisk anpassning precis som händer och fötter och tänder ... Betraktad som en rationellt motiverad uppsättning påståenden om något objektivt är etik illusoriskt … Moral är bara ett hjälpmedel för överlevnad och fortplantning, och varje djupare mening är en illusion.”

I en intervju med ateisten Richard Dawkins pressas han på frågan om moralens grund. Hur ska vi moraliskt betrakta våldtäkt, undrar journalisten provocerande, om moralen enbart är en följd av vår biologiska utveckling. Han ställer Dawkins inför följande påstående:

– Så i slutänden är din tro att våldtäkt är fel lika godtyckligt som det faktum att vi har utvecklat fem fingrar snarare än sex.

Och Dawkins svarar:

– Det kan man säga, ja.

Detta perspektiv är i det faktiska livet verklighetsfrämmande; vi vet att våldtäkt är fel. Det erkänner också Dawkins. I boken A Devil’s Chaplain fångar han sitt eget dilemma på kornet. Som akademisk vetenskapsman är han “en passionerad Darwinist” som tror på det naturliga urvalet – utan att räkna med en gudomlig plan eller tanke där bakom. Samtidigt beskriver han sig som ”en passionerad anti-Darwinist” när det gäller politik och hur vi människor ska relatera till varandra. Han är alltså samtidigt både Darwinist och anti–Darwinist! Det är att vilja äta kakan och samtidigt ha den kvar!

När det gäller hur vi diskuterar moraliska frågor rör vi oss allt oftare bort från sakfrågan om vad som är rätt eller fel, till frågan om hur ett moraliskt ställningstagande uppfattas känslomässigt. Om jag menar att det är moraliskt fel att utsläcka mänskligt liv, inte bara efter födelsen utan också under graviditeten, bemöts det med invändningen ”skuldbeläggning”: Nu skuldbelägger du kvinnor som gjort abort.

Invändningen är märkligt motsägelsefull. När den hävdar att det är fel att skuldbelägga, innebär ju det ett direkt skuldbeläggande av mig som hävdar att aborter är fel. Så hur ska vi ha det; är det rätt eller fel att skuldbelägga?

I moraliska frågor måste vi förhålla oss till skuld. Om det finns handlingar som är felaktiga innebär det att vi står med skuld när vi utför dem. Att ha en moralisk diskussion och samtidigt förbjuda tanken på skuld är meningslöst. I många frågor vet vi att det är så; när hörde du sist någon hävda att vi inte får säga att sexköp är fel eftersom det skuldbelägger män som går till prostituerade?

Frågan om skuld ska inte lösas genom förnekande, utan genom försoning och förlåtelse.

Vi står i dag handfallna både vad gäller moralens grund och frågan om moralisk skuld. Båda frågorna får svar i den kristna tron. Den Gud som är moralens grund är den Gud som i Jesus Kristus försonat världen med sig själv och som nu erbjuder oss full förlåtelse och verklig befrielse från skuld.

När hörde du sist någon hävda att vi inte får säga att sexköp är fel eftersom det skuldbelägger män som går till prostituerade?

Vilket EU-land ska bli först med att flytta sin ambassad?

Israelkommentar Hemkommen efter ännu en intressant resa till Jerusalem känner jag mig inspirerad att kommentera ambassadflyttningarna i Israel. I skrivande stund har...

Sötpotatis – en gröda med svensk potential

Visst älskar sötpotatisen värme, men kan Kanada så kan vi. Den svenska sötpotatisen har potential, enligt Sveriges lantbruksuniversitet.