I dag har den rödgröna regeringen erkännt staten Palestina. Redan i regeringsdeklarationen den 3 september gavs en avsiktsdeklaration om att erkänna Palestina som stat. Efter kritik från oppositionen modifierade statsminister Stefan Löfven erkännandet till att gälla vid ”lämpligt tillfälle”.
I samband med det nordiska statsministermötet kom detta tillfälle. Inga av ministrarna från Finland, Danmark och Norge hoppade på tåget. Regeringen anser att man påskyndar utvecklingen mot en tvåstatslösning, genom att ”stärka den svagare parten”.
Jag anser att erkännandet av Palestina som stat är fel ur flera synvinklar.
1) Den palestinska myndigheten (PA) har inte kontroll över sitt territorium. Detta är det viktigaste folkrättsliga motargumentet mot att erkänna Palestina som stat. Även folkrättsexperter anser regeringens drag som ”symbolpolitik”.
2) Länder som Taiwan och Kurdistan, som har kontroll över sitt territorium, har inte erkänts av Sverige.
3) Palestina består av två områden, varav det ena – Gaza – styrs av en islamistisk grupp, Hamas. Hamas är terrorlistat av EU. Sverige har förpliktat sig att bedriva en gemensam utrikespolitik med EU. Erkännandet är ett avsteg ifrån denna förpliktelse.
4) Hamas erkänner inte Israels rätt att existera oavsett gränser och anser att judar ska dödas var än de påträffas, enligt sitt program.
5) Att PA hoppade av fredsförhandlingarna, som PA gjorde i våras var fel. Istället bildade PA en enhetsregering med Hamas, som några veckor senare startade raket- och missilbeskjutning över Israel. Attackerna ledde till det 50 dagar långa och förödande kriget i somras. Något övertagande av kontrollen över Gaza har inte PA gjort. Nyval planeras inte.
6) Några krav på motparten PA ställer inte regeringen. PAs hetspropaganda i de egna media, ligger inte långt ifrån Hamas. Detta känner israelerna väl till och har inte stärkt deras tro på PAs fredsvilja. PA är inte berett att rucka på sina egna krav, som t ex att alla palestinska flyktingar i oändliga led, ska vid en fredsuppgörelse få ”återvända” - inte till den nya palestinska staten - utan till Israel. Gränserna ska i princip vara de som rådde före Sexdagarskriget 1967, då Egypten och Jordanien ockuperade områdena. Inte en enda israel ska få bo kvar i den palestinska staten.
7) PA vill inte erkänna Israel som en judisk stat. Men FN-resolutionen om delningen av det brittiska mandatområdet Palestina, föreskriver just delning i en judisk och en arabisk stat. Det borde inte längre vara kontroversiellt.
Det enda sättet att uppnå en tvåstatslösning är genom förhandlingar mellan parterna. Den plakatpolitik som regeringen nu bedriver, löser inte de kontroversiella frågorna i denna konflikt, snarare tvärtom.
Lisa Abramowicz
redaktionen@varldenidag.se