Sandra Ljunggren växte upp i ett skilsmässohem, med en mamma som led av psykisk ohälsa och missbruksproblem och en karriärspappa.

– Jag fick vara mycket ensam och mådde väldigt dåligt som barn och sökte både svar och kärlek hos andra människor, men det saknades alltid något, berättar hon.

Att vara i konstant överlevnadsläge ledde till att hon var väldigt observant på detaljer i män­niskors beteende.

– Mitt liv har handlat om att hålla koll på andras intentioner. Jag har haft svårt att slappna av och lita på människor.

Hela livet var samtidigt ett sökande efter mening. En vändpunkt kom när hon blev mamma och hennes styvpappa gick bort i lungcancer.

– Jag var där när han tog sitt sista andetag och jag såg ”skalet” som fanns kvar. Då trillade polletten ned. Jag insåg på något sätt att vi är mycket mer än det vi ser, berättar hon.

Hennes hunger på andlig mat väcktes allt starkare men sökan­det i olika livsåskådningar skapade i stället en större förvirring. Sandra hade en nära vän som också sökt efter mening med sitt liv och funnit svaren i Bibeln.

– Han hade varit flykting, förlorat båda sina föräldrar och varit med om saker man har svårt att föreställa sig. Jag bombarderade honom med frågor, utmanade starkt hans syn på att Bibeln skulle vara den enda stabila grunden att stå på. Men han stod alltid kvar trots alla hårda frågor. Jag fick mina svar!

Frön hade såtts i Sandra och växte. När hon precis kommit ur en destruktiv relation tog en väninna med henne till ett möte i Södertörnkyrkan.

– Anders Olsson sade efter predikan att de som ville ta emot Jesus skulle sträcka upp sina händer. Då hade jag kommit till en punkt där jag var i slutet av mig själv. Det kändes så självklart att räcka upp handen. Men min väninna var chockad!

Det hon fastnade för i Södertörnkyrkan var gemenskapen.

– Jag mötte människor som genuint brydde sig. Jag kände värmen från människor som kom fram och frågade hur det var. Människor som accepterade mig som den jag är.

Det har nu gått drygt ett och ett halvt år sedan hon officiellt sade ja till Jesus och hon vill beskriva den tiden som en läkeprocess. Hon har gått församlingens Alphakurs och leder i dag en connect-grupp.  

– Det har varit en spännande tid. Att få bort allt det gamla och starta som en ny människa. Jag har hopp om framtiden.