När Anders Gerdmar känner sig föranledd (se Samuel Teglunds reportageartikel i Världen idag 10 december: "Bibelsynsdebatten fortfarande het") att yttra följande: "Om det slutar med att vi är överens om att vi inte är överens så får församlingar och rörelser själva välja vilken hållning de ska ha."
Vad är det frågan om? Jo, det handlar om vilken bibelsyn som väckelseinriktade (åtminstone tidigare) frikyrkoförsamlingar och rörelser uppmuntras hålla sig till. Generellt kan det sägas röra sig om två positioner.

• Bibeln granskar oss. Med sina 66 böcker är den Guds heliga ord alltigenom. Kanon från pärm till pärm. Den är i alla stycken profetisk. Gud talar från hela Bibeln till oss. Den blir aldrig färdigläst. Inget kan läggas till, inget kan dras ifrån. GT får för oss sin förklaring i NT. Ljuset från NT lyser till förståelse upp GT åt oss. Med det för ögonen kan och bör man studera och forska i Bibeln oavbrutet. Ett exempel på rätt inställning till Guds ord beskrivs i Apg.17:11, när Paulus och Silas predikade om Jesus som Messias i Beroias synagoga: "Judar­na där var mera vidsynta än de i Tessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde."

• Vi granskar Bibeln, rent av ifrågasätter delar av den. Sätter den under lupp. Behandlar Bibeln precis som annan litteratur från den tid då den blev till. Utifrån akademiskt vetenskapligt tillvägagångssätt utgår vi från hypoteser, i det här fallet sprungna ur tvivel och otro om Bibelns tillförlitlighet, exempelvis i fråga om årtal, ordval och författare.  Den plockas isär och delarna strös ut. Likt spelarna inför ett utsläppt plockepinn, sitter vi sedan med maktens "spö" och petar upp de pinnar vi anser oss kunna ta upp. Bibelkritik kan det kallas för. Liberalteologi är ett annat ord för samma fenomen. Ordet bestämmer inte över oss, utan vi råder över Ordet. I denna fåra, menar jag, går det att placera vad som står skrivet i 2 Tim.4:3: "Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar."

Om dagens pastorsutbildare i evangelikala och pentekostala samfund inte väljer linje 1 utan linje 2 enligt ovanstående, borde det vara självklart att församlingarna själva väljer den första färdriktningen. För övrigt är det alltid så det ska gå till. Det vill säga att det endast ges tillträde åt utbildare i pastorsskolorna, sådana som inte glider i tron på Bibeln, som inte skapar minerat område inför Bibeln, som inte lockar till teologiskt plocke­pinn. Det ansvaret inför Gud har varje församling att gå in under. Jag vill påstå att till och med den enskilde medlemmen i en församling har ett sådant ansvar. Så sitt inte som lärjunge vid fötterna hos den som har börjat ifrågasätta Bibeln. Varje kristen med friska själsliga och intellektuella förmögenheter, har personligt ansvar inför Gud för sin uppfattning om Bibeln, och för den tro som kommer av densamma. Tänk efter före.

Sigvard Svärd
Pingstpastor

LÄS ÄVEN:

• Vad sås in i nästa generation?

• Liberalteologi och fundamentalism