81 procent av USA:s vita evangelikala röstade på Donald Trump. För många svenska kristna är det svårt att begripa hur så många amerikanska trossyskon kunde stödja en man med sådana karaktärsbrister som Trumps.
Men vi behöver förstå. Analysen av evagelikalernas röstande har inte funnits med i svenska sekulariserade medier. Därför är det angeläget att försöka förklara hur två generationer evangelikala amerikaner kan betrakta Trump på olika sätt. Det är angeläget även för oss i Sverige. Svensk frikyrkorörelse har haft, och har ofta, nära band till amerikansk väckelserörelse. Vad kan vi lära av det som hänt i USA-valet?
Majoriteten av dessa 81 procent Trump-anhängare var äldre vita, uppväxta med Billy Graham på 1960-talet och inspirerade av Ronald Reagans republikanska parti på 80-talet. De formades av att kristendomen och USA var hotade: globalt av kommunismen och inrikes av 60-talets vänsterkultur.
Sättet att motverka både världskommunism och inhemsk anti-kristendom var genom politiskt engagemang. Och när Ronald Reagan vann presidentvalet 1980 släpptes de evangelikala in i värmen.
Under två årtionden växte den så kallade kristna högern fram med syftet att slå vakt om kristendomens grundvärderingar i samhällsbotten. Detta skedde i en tid av djup förändring: Motstånd mot aborter och homosexualitet blev tongivande, men också kamp för kristnas rätt att be i skolor. Att kristendomen pressades bakåt var inget påhitt.
Ibland saknades finkänslighet. Men den värdekonservativa kristna högern skänkte USA en politisk ryggrad som inte minst framstod som lyckad i kampen mot kommunismen.
Uppbackad av dessa konfronterade president Reagan Sovjetunionen som ett ”ondskans imperium”. Sovjetunionen föll, och ett av de stora hot som den politiska kristna rörelsen engagerat sig mot var avlägsnat.
De evangelikala som formades under Reagan tycker sig nu se hur USA hotas och underminas på nytt. Hoten är fler och delvis annorlunda, såsom radikal islamism och ny sekulär stigmatisering av kristna.
Donald Trump är måhända ingen pånyttfödd kristen. Men han har lovat att vara deras försvarare. Det gör honom acceptabel. Värnas inte de stora strukturerna kommer kristendomen att förminskas och USA upphöra att vara den goda kraft i världshistorien de anser att USA varit och är.
Deras barn- och barnbarn betraktar dock världen annorlunda. De är uppväxta i trygghet, i en multikultur där kristendomen delar plats med islam, buddhism och icke-kommunistisk ateism. Och givetvis nya former av sexualitet.
Dessa unga evangelikala delar samma tro på Bibeln som föräldragenerationen. I sin syn på aborter och skilsmässor är de mer kritiska än sina föräldrar. I fråga om homosexualitet mindre. De kanaliserar inte sin tro primärt genom politik, utan genom hjälparbete i skolor, för fattiga och hemlösa. Politik betraktas som smutsigt. Vilket inte minst bevisats av Donald Trump, vars sexism och hätska retorik dessa unga inte kan ha överseende med. Båda de här generationernas perspektiv behövs för att, till viss del, förstå många kristnas val av kandidat.
När jag var tonåring brukade vår kyrka dela ut bullar på fredagar till festande ungdomar. En nyfrälst fikautdelare tyckte att det var sådant kristna skulle syssla med. Kyrkorna borde brännas ner tyckte han, så att kristna fokuserade på det centrala. En entusiastisk, men också mycket kortsiktig, inställning.
I det amerikanska presidentvalet ser vi samma sak: En ung generation som, besviken på politik, vill fokusera på trons kärna. Och en äldre generation som förstått att ramverken måste skyddas för att trons kärna ska få fritt spelrum. De förstnämnda förfasar sig över Trumps omoral, de sistnämnda ser honom som en väktare – men inte av moralen, utan av spelplanen.
Vill vi förstå varför kristna amerikaner – som i många avseenden delar samma trosgrunder som svenska frikyrkliga – kan stödja Trump så är detta en början.