Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Romarbrevet 12:21

Världen idag

Varför lyfter inte KD?

Partier med en tydlig ideologi riskerar sin trovärdighet så fort man tummar på sina principer. Partier utan ideologi är populistiska och lockar väljare med godtyckliga ståndpunkter, skriver Per Landgren bland annat.

Debatt · Publicerad 00:01, 2 maj 2016

När Hans L Zetterberg, Sifochef 1975–1986, på DN-debatt den 4 mars 2001 jämförde Kristdemokraternas nya principprogram med Moderaternas programförslag var det nog många läsare som höjde på ögonbrynen. Denne konservative ideolog hyllade kristdemokratins ideologi framför Moderaternas ”glättad[e] variant av ett redan accepterat marknadsekonomiskt evangelium”. Han lyfte fram människosynen (personalismen), subsidiaritetsprincipen, de ändamålsenliga gemenskaperna, ofullkomlighetstanken och en hel del annat. Moderaterna förklarades ha blivit ”den kommersiella medelklassens parti”. KD förenade frihet med familjeansvar, bildning med solidaritet, marknadsekonomi med socialt ansvarstagande och fackliga rättigheter med ansvarsfulla arbetsgivare.

Och visst är KD ett parti med en tydlig ideologi. Människosynen är klar. Etiken likaså. Även de bärande principerna och de ändamålsenliga gemenskaperna. Det nu varsamt reviderade principprogrammet, som ursprungligen antogs vid rikstinget sommaren 2001, gäller fortfarande. I Kristdemokraternas ekonomiska vårmotion 2016 är den ideologiska kompassen avgörande för politikens riktning.

Problemet för KD är således inte den politiska filosofin eller ideologin.

Snarare är problemet att ett tydligt ideologiskt parti väcker stora förväntningar på att den förda politiken stämmer överens med principerna. Inom politiken fungerar ideologin som utgångspunkter för politiken. Ett principprogram ska ligga till grund för handlingsprogram ungefär som läkaretiken förväntas ligga till grund för läkarens möte med patienten. Principerna är orsaker, som ska leda till förutsägbara effekter. På en princip följer vissa konsekvenser. Inte andra. Även om sambandet inte alltid är glasklart, så är orsak och verkan ett självklart och verklighetsförankrat begreppspar hos väljarkåren och det är ofta lättare att se vilka konsekvenser det är sominte stämmer överens med en princip. Väljare kräver trovärdighet av ett värdeorienterat parti. Det upplever inte minst Miljöpartiet nu som kompromissar för maktens skull, men även Socialdemokraterna som tvärvänt i till exempel flyktingfrågan.

När ett parti möter verkligheten i en majoritet prövas det i att följa eller inte följa principerna. Även när det inte är lätt att hitta 100 procent riktiga tillämpningar av principerna, behövs det inte mycket till avvikelse för att väljare ska känna sig svikna. Det enklaste exemplet för KD torde vara abortfrågan, där den universella mänskliga rättigheten till liv fortfarande spökar om hur den ska tillämpas. Vilka konsekvenser ska rätten till liv ha i abortfrågan? Och en del väljare frågar varför det inte har gjorts mer för att sänka aborttalen? Ytterligare exempel är rätten till samvetsfrihet. Hur många kristdemokratiska politiker kan ens förklara vad samvetsfrihet är för något? Eller ta synen på familjen. Familjebegreppet är snart så omdefinierat att det rymmer de flesta samlevnadskonstellationer. Knappt någon vågar säga något om kärnfamiljen betydelse längre. Och hur är det med normkritiken? Borde inte den kunna användas mot just de krafter som vill upplösa den värdegrund kristdemokratin står för?

Partier med en tydlig ideologi riskerar sin trovärdighet så fort man tummar på sina principer. Partier utan ideologi är populistiska och lockar väljare med godtyckliga ståndpunkter. Vem frågar vilka principer Sverigedemokraterna har? De riskerar ingen trovärdighet utifrån någon ideologi med klara principer. De väljer och vrakar bland alla åsikter. KD däremot behöver vara tydliga med konsekvenserna av sin ideologi, utan att bekymra sig för medias taktpinne eller opinionens vindar, även när vi samarbetar med andra partier. Tydligheten borde ligga i att klart och redigt skilja på kristdemokratisk politik och vad som är resultatet av överenskommelser. Och vad är bäst? Ett parti som vårdar sin ideologi och sina principer men erkänner när man inte när ändå fram? Eller ett parti som inte har en ideologi eller inte följer den, utan planlöst tar ställning?

KD behöver vara tydliga med konsekvenserna av sin ideologi, utan att bekymra sig för medias taktpinne eller opinionens vindar.

En andra artikel om KD och väljaropinionen publiceras på fredag. Då skriver professor Ulf Bjereld, ordförande för socialdemokratiska Tro och Solidaritet (tidigare Broderskap). /Siewert Öholm, debattredaktör

Kraftfullt försvar för fåken

Språk. Det hotade ordet fåk — som provinsiellt betyder yrsnö eller snöstorm — är det i särklass hittills... måndag 30/3 07:00

Läkare manade till abort på barn med Downs syndrom

Ofödda. När gravida Marita Wixenius skulle tala med en läkare om att barnet hon bar hade Downs syndrom... tisdag 31/3 12:08

Vem har gjort mest gott – Bill Gates eller Moder Teresa?

Arbetslivskrönika Moder Teresa är en av vår tids stora humanitära hjältar. Med Calcutta (i dag Kolkata), Indien, som...