Stor frid har de som älskar din undervisning, inget kan få dem på fall.
Psaltaren 119:165

Världen idag

Skolverket öppnar upp för godtycklighet och osäkerhet

Om språket ska dräneras på bibliska referenser förloras mycket av svensk litteraturförståelse. Därtill kräver en framtid i en globaliserad föränderlig värld goda kunskaper om den egna kulturen och religiösa kontexten, skriver pingstledaren Daniel Alm.

Debatt · Publicerad 00:00, 13 nov 2019

Vi kan tycka vad som helst om vårt lands kulturella och religiösa historia, men vi kan inte förneka den. Ändå är det just detta som Skolverkets förslag till nya kursplaner riskerar att göra.

Det finns ingen bok som präglat den västerländska civilisationens uppbyggnad, kultur och vägledning i mänskliga relationer som Bibeln. Givetvis kan man ha olika uppfattningar om dess positiva eller negativa inverkan, men dess betydelse kan inte förbises.

Vårt rättsmedvetande hämtar sin primära rot i tio Guds bud. Den gyllene regeln förmedlad i Bergspredikan är en grundbult i vår moraluppfattning.

Om språket ska dräneras på bibliska referenser, vilket förslaget riskerar att göra, förloras mycket av svensk litteraturförståelse. Sara Lidman, Torgny Lindgren, Göran Tunström och Selma Lagerlöf är bara några av våra klassiska författare som läses bäst med basal bibelförkunskap. Ett modernt exempel är Niklas Rådström, som gav ut Boken år 2013, en roman utifrån bibeltexter.

Författaren Stig Claesson hade antagligen fel, enligt Skolverket, när han skrev: ”De tio budorden är kanske vårt viktigaste arv.” Kanske det är ointressant i framtiden att förstå vad ett ramaskri, jota eller ”springa som ett jehu” kommer ifrån.

Sekularismen håller på att övertas av ateism med en bedrövlig fumlighet när det gäller vårt lands kristna rötter. Ateism är inte detsamma som sekularism; ateism är också en livs­åskådning, precis som den kristna. Jag är för en sekulär stat och en skola som inte predikar, men de förslag som nu läggs i allt raskare takt inom många områden har en underton av negativ religionssyn.

Detta framstår närmast pinsamt vid en global utblick.

Skolverkets nya kursplaner framstår tveksamma i ljuset av Läroplanen (Lgr11), som fastställer att skolans värdegrund ska förmedlas i ”överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Dessa referenser behöver grundläggas tidigt för att kunna utgöra värdegrunden.

Men i stället försvinner hänvisningen till Bibeln och andra urkunder i kursplanen för religion i årskurs 4–6. När Skolverket dessutom listar de tre abrahamitiska religionerna i fel ordning, undrar jag hur det är med kunskapen på Skolverket.

Jag blir inte tryggare när stor­makts­tiden som begrepp försvinner och det endast ska talas om Öster­sjö­väldet. Den minst 800 år gamla Bibeln Codex Gigas, som svenska armén beslagtog i Prag, kan inte med den bästa vilja kopplas till Östersjön. Lika lite som kalabaliken i Bender.

Skolverket öppnar för kritik när exemplifiering med ”nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition” försvinner från lågstadiets kursplan i musik.

Det är ingen tröst när Skolverket försvarar sig med att det som raderas är sådant som ändå ”lärarna vet”. Tvärtom skapar det frågor. Om det är något underförstått som inte ska skrivas ut, vad händer när någon inte förstår eller vill förstå det? Kan Skolverket säkerställa att det inte blir olika tillämpningar och betoningar i undervisningen mellan enskilda skolor?

Kursplaner måste garantera lika villkor för eleverna, inte öppna för godtycklighet.

Kulturell rotlöshet skapar förvirring och rädsla. En framtid i en globaliserad föränderlig värld kräver goda kunskaper om den egna kulturen och religiösa kontexten. Först när jag vet vem jag är kan jag lättare relatera till andra, och då kan friktionsfria möten uppstå mellan svenskar och invandrare. Det är min erfarenhet som pingstpastor.

Skolverkets förslag riskerar att skapa otydlighet och osäkerhet, dessutom med kulturell och språklig fattigdom som följd.

Jag är för en sekulär stat och en skola som inte predikar, men de förslag som nu läggs i allt raskare takt inom många områden har en underton av negativ religionsyn.

Räcker det inte att bara vara en god människa?

Mot väggen Varför måste man tro på Gud – räcker det inte bara med att vara en god människa? /Sandra