Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Reformationsbibeln vill återge Guds Ord som det alltid brukats

”Reformationsbibeln 2016, som släppts lagom till 500-årsjubiléet av reformationen, har fått kritik från Mikael Tellbe och Anders Robertsson. De hävdar att det finns en tydlig brist, eftersom översättningen inte bygger på de allra äldsta tillgängliga handskrifterna”. Bo Hagstedt och André Juthe, som står bakom översättningen, bemöter invändningarna här nedan.

Debatt · Publicerad 00:01, 23 nov 2016

Mikael Tellbe hävdar att bibelöversättaren Erasmus, (1466–1536) satte samman en grekisk grundtext på 1400-talet, baserat på texter från 900-talet och senare. Denna beskrivning är missvisande. De handskrifter Erasmus använde kom huvudsakligen från den bysantinska textformen, som till cirka 90 procent stöds av alla grekiska handskrifter. De flesta textforskare är överens om att denna textform dominerade under en tidsrymd på över 1 000 år det vill säga från slutet av 300-talet fram till början av 1500-talet. Den ansågs allmänt som den godkända textformen och var den mest spridda och accepterade.

Vidare hävdar Tellbe att nya fynd av handskrifter har gjorts under 1800- och 1900-talen som är äldre än dem Erasmus använde. Det förnekar inte någon, men dessa textfynd ger inte bara stöd för den nya grundtexten som Tellbe försvarar utan ger även stöd för bysantinsk text (Textus Receptus). Fler exempel på översättningar som fortfarande utgår ifrån Textus Receptus är de norska översättningarna från 1997 och 2003.

Anders Robertsson hävdar att när "Luther skulle göra sin översättning så fanns inte dessa handskrifter tillgängliga." Detta är ett felaktigt påstående. En av de viktigaste handskrifterna för dagens textforskare, Vaticanus, är inte något nytt textfynd. Den upptäcktes i Vatikanens bibliotek i slutet av 1400-talet och Erasmus hade kännedom om den men använde den inte.

Vidare säger Robertsson att, ”Vi har velat använda de ursprungliga handskrifterna”. Detta är ett helt felaktigt uttalande. Vi har inte tillgång till någon ursprunglig handskrift, utan alla textfynd är enbart kopior. Hur kan man säkert veta att de två handskrifter från år 350, som man framför allt vill använda,  är ursprungliga?

Dagens textforskare säger inte att de är ursprungliga. De menar att de är mer ursprungliga än bysantinsk text, ”Textus Receptus”. Trots att de är skrivna ungefär samtidigt så har de stora avvikelser sinsemellan. Hur kan de vara ursprungliga om de har så stora avvikelser sinsemellan? Det mest anmärkningsvärda är att dessa två viktiga handskrifter har lämnat ett tomt utrymme i slutet på Markusevangeliet, såsom om de saknade något, när de skrev av en tidigare handskrift. Båda slutar vid vers åtta. Verserna 9–20 saknas. 

Det finns 620 grekiska handskrifter som innehåller Markus Evangelium. Alla handskrifter har med de sista tolv verserna utom dessa två handskrifter. Två av dessa 618 handskrifter som har med slutet av Markus är från 400-talet. Dessutom råder det inga tvivel om att en kyrkofader, Irenaeus, citerade korrekt Markus 16:9 cirka 180 e. Kr.

Ett argument som dessa textforskare för fram är att de sista verserna har en annan stil än resten av evangeliet. De menar att två typiska uttryck som Markus använder saknas i dessa verser. Men en textforskare har undersökt saken och funnit att dessa typiska uttryck även saknas i andra kapitel av Markus. Ett annat argument som förs fram är att Eusebius och Hieronymus saknade dessa verser i de flesta av de handskrifter som de hade tillgång till. Men det argumentet håller inte heller, eftersom de även bekräftar att de hade handskrifter som innehöll dessa tolv verser.

En förklaring till att de fem redaktörer som gav oss den nya grundtexten betraktar slutet av Markus som ett tillägg, beror snarare på att de inte betraktade den bysantinska texten som ursprunglig. 

Metzger betraktade den bysantinska texten som korrupt. Mattew Black ansåg att den bysantinska texten är en senare sammanflätad kyrklig text. Carlo Martini hade en förkärlek till den grekiska handskriften Vaticanus. Och Kurt Aland ville inte använda den bysantinska texttypen eftersom han ansåg att den saknar betydelse för att fastställa den ursprungliga texten. En majoritet av dessa redaktörer hade en negativ inställning till den bysantinska texten. De filosofiska förutsättningarna spelar en stor roll i hur olika forskare resonerar och gör bedömningar. Varken Aland, Metzger eller Black trodde att Herren har bevarat sitt ord. De gör därför ett annat urval än den textforskare som tror att Herren har bevarat sitt ord. En sådan skillnad i trosövertygelse får långtgående konsekvenser i hur man gör bedömningar inom textkritiken. 

Det är därmed fel att betrakta handskrifterna Vaticanus och Sinaiticus som representanter för en ursprunglig text när det finns så mycket fakta som talar för att de inte innehåller en ursprunglig text. Detta är givet så länge man accepterar samma filosofiska förutsättning som bibeln själv gör, att Gud bevarar sitt ord. 

Den största bristen med den nya grundtexten från 1970-talet är att den inte har varit i användning under cirka 1 500 år. Den användes inte i det bysantinska riket och är inte heller fullt ut representerad i den latinska vulgataöversättningen.

Det är vår fulla övertygelse att den bysantinska texten, Textus Receptus, är den grekiska text som har använts under hela den kristna epoken och därmed är Guds ord.Vår tro på Guds ord är inte beroende av några nya textfynd, som innebär att verser ska tas bort eller läggas till. Vi tror på en överlämnad text som använts under hela den kristna epoken. När vi citerar verser i slutet av Markus så kan vi vara säkra på att det är Guds ord och inte något tillägg.

En förklaring till att de fem redaktörer som gav oss den nya grundtexten betraktar slutet av Markus som ett tillägg, beror snarare på att de inte betraktade den bysantinska texten som ursprunglig.

Svenska kyrkan försvarar ny tolkning

Bibeltext. Berättelsen om David och Jonatan kan ha handlat om en parrelation. Det hävdar Cristina Grenholm, kyrkosekreterare vid kyrkokansliet och samordnare av...

Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar?

Ledare Judar i Europa Hela 90 procent av judarna i Europa anser att antisemitismen har tilltagit de senaste fem åren. De alarmerande siffrorna presenteras i en ny studie...