Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Protestanter måste fortsätta ”protestera”

Öppnas vägen till gemenskap mellan katoliker och lutheraner endast genom att de evangeliskt troende tvingas anpassa sig till romersk-katolska kyrkan? Den frågan ställer Ola Nilsson, ordförande för stiftelsen Reformedia, när han sammanfattar vad påvebesöket i Sverige innebär i praktikens enhetssträvanden. Mycket återstår efter ”enhetskramarna”, menar han.

Debatt · Publicerad 00:01, 2 nov 2016

Så kom då den historiska dag när påve Franciskus kom till Sverige, och katoliker och lutheraner tillsammans firade gudstjänst i Lunds domkyrka. Gudstjänsten ingick i ett tvådagarsbesök, som tyvärr orsakade fler frågetecken än det rätade ut.

Tydligast blev detta i hur olika måndagens och tisdagens aktiviteter var. På måndagen talades visserligen välmenande om att beträda en väg mot djupare gemenskap, men det var på tisdagen som Franciskus firade mässa. Det skedde då med Sveriges katoliker – utan lutheraner, protestanter eller andra evangeliskt troende vid nattvardsbordet.

Visserligen deltog många av de sistnämnda på måndagen, och gudstjänsten präglades av en försonlig anda. Men några egentliga – eller nya – utfästelser gjordes inte. Allt som sades var redan sagt sedan tidigare, främst i det gemensamma dokumentetFrån konflikt till gemenskap.

Däremot framfördes många fint avvägda formuleringar; vid en första anblick tilltalande, men vid närmare eftertanke ganska avslöjande. Så bad påve Franciskus exempelvis: ”förbered oss för att omvända oss …”, i stället för att verkligen omvända sig.

Kanske blir det så när alla rör sig likt katten kring het gröt.

Alldeles uppenbart blev detta när påven talade väl om Martin Luther och hans sökande efter en barmhärtig Gud, men inte berörde själva kärnfrågan: Är Martin Luther en kristlig sökare (som påven tycks mena 2016) eller är Martin Luther en kättare som påven slog fast 1521? Borde påve Leo X ha lyssnat på Luther redan 1517 eller borde Luther ha slutat sina dagar som föregångaren Jan Hus – på bål?

Detta är ju också skälet till att ingen lutheran tilläts (eller ville) fira nattvard dagen efter att påven talat så väl om Luther. Inte bara Luther, utan alla ”lutheraner” – det vill säga kristna som förstår den kristna tron på samma sätt som Martin Luther – är ju bannlysta.

Detta slog Leo X fast 1521 i den påvliga bullan Decet Romanum:

”[Att de] likaledes ska dela hans straff och hans namn, genom att överallt bära med sig namnet ’lutheraner’ och det straff som därmed följer.

Över alla dessa uttalar vi bannlysningens straff, straffet att vara anathema, med vår fortgående fördömelse och förkastelsedom […] och vi uttalar att dessa och andra domar […] har fallit på alla dessa män till deras fördömelse.”

1521 lindade man inte heller in sina ord, utan påve Leo avslutar:

”Ingen annan kan på något sätt inkräkta på detta vårt skrivna beslut […]. Om någon skulle våga sig på ett sådant försök, låt honom veta att han kommer att ådra sig vreden från Allsmäktig Gud och apostlarna Petrus och Paulus.”

Kan då påven i dag verkligen ”rehabilitera” den reformator som gett upphov till det 500-årsjubileum han kom till Lund för att uppmärksamma? Är han beredd att öppna den ”Pandoras ask” det skulle innebära att erkänna attDecet Romanum – tillsammans med bullan Exsurge Domine och besluten på kyrkomötet i Trient (som också riktade sig mot Luther och hans efterföljare) – var felaktiga?

Vad händer då med synen på läroämbetet och traditionen som en del av Guds talade ord?

Nej, det är inte troligt att vägen till gemenskap öppnas på något annat sätt än att de evangeliskt troende tvingas anpassa sig till romerska kyrkan, i stället för tvärtom eller i ömsesidighet.

För lutheraner – och andra protestanter – finns det anledning att inte svepas med i enhetssträvanden som riskerar den evangeliets skatt som Luther började offentliggöra den 31 oktober 1517.

”Protestanter” är för övrigt en benämning som började användes om de olika reformrörelser som motsatte sig den tysk-romerske kejsarens beslut 1529. Själva protesten gällde romersk-katolska kyrkans anspråk på överhöghet och att vara den enda sanna kristna kyrkan.

Låt oss moderna ”protestanter”, under det år som ligger framför oss, i ödmjukhet och kärlek, sätta oss in i vad det var reformatorerna faktiskt återupptäckte. Lutherjubileet kan hjälpa oss och inspirera till att lyfta fram den ”upprättelse” av den kristna tron som Martin Luther startade för snart 500 år sedan. Men det blir också viktigt att följa om Martin Luther själv, tillsammans med de som burit eller bär namnet ”lutheran”, får någon ”upprättelse” från romersk-katolska kyrkans sida.

Vår bestämda uppfattning är att, om det krävs att man kompromissar med det första, för att få det andra, bör det erbjudandet avvisas. Hur godmodig påve Franciskus än framstod i Lund och Malmö.

Stiftelsen Reformedia, grundades 2014. En nystartad hemsida www.protestanter.se ger information och argument kring enhetsfrågan.

Är han [påven] beredd att öppna den ”Pandoras ask” det skulle innebära att erkänna att Decet Romanum – tillsammans med bullan Exsurge Domine och besluten på kyrkomötet i Trient – var felaktiga?

Ideologisk brytning bakom regeringskris

Ledare Förändrat ideologiskt landskap Ideologier är politikens grund. Ändå ansågs allmänt att dessa var överspelade efter Berlinmurens fall. Den liberala samhällsordningen hade segrat,...

Boråspastorer avtackas efter 30 år i samma församling

Stafettväxling. I helgen avtackas Peder Teglund som pastor för Borås Kristna Center, en församling han grundade för 30 år sedan. Samtidigt installeras hans ersättare...