Det är inte enkelt att förnya sig. Åren går och med dem blir vi äldre. Det är något som sker per definition men är ingen garanti för visdom. Nya dagar kommer, men innebär inte med självklarhet att nya tankar tänks.
Det finns något vackert i goda vanor så klart; det är gott med goda ordningar. Men det är ändå när det invanda bryts, som något nytt kan bryta fram.
Jag läste en understreckare i Svenska Dagbladet, där Klas Östergren gav perspektiv ifrån boken Vattenvarelser, bland annat om havets frukter som ger näring för kropp och själ, både proteiner och profetior. Östergren menar nämligen att människan behöver båda dessa ingredienser i sitt liv lika mycket.
Jag tror han fångar något väsentligt. Fakta men också fantasi. Klarsyn men också drömmar. Proteiner, näring men också profetior, riktning.
När vi nu går ut ur en lång tid av begränsningar i kölvattnet av pandemin är behovet stort av nya tankar, men också av lugn och harmoni.
Sommarens studier gav mig möjlighet till fördjupning i Bibelns sista bok. Jag har tyvärr tidigare valt att i alltför hög grad avstå att undervisa från Uppenbarelseboken. Orsaken till detta är att jag tycker den ofta missbrukats spekulativt, ibland till församlingsfientlig och sekteristisk förkunnelse.
En del är nog också att boken varit svårtillgänglig för mig. Min stora behållning i hjärtat, som jag också predikat i pingstförsamlingarna hösten 2021, handlar om församlingsperspektivet genom Uppenbarelseboken.
Gud använder sin församling också in i framtiden – det är tydligt från inledningen, med sändebreven till de sju församlingarna, till bokens avslutning, när församlingen, bruden, en gång blivit en stad. När allt är färdigt har Gud använt sin kyrka till hela tillvarons upprättelse, förvandling och förnyelse.
Detta ger tanken att kreativiteten blommar som bäst i en levande och varm församling. Församlingen har potential att bära protein och profetia, uppbyggelse och utmaning.
Vi inom Pingst vill sätta fokus på det kreativa och det karismatiska, buret i ett sunt ledarskap.
I en omgivande sekulär miljö glider perspektivet från gruppen till individen, från frihet till valfrihet och från övertygelser till rättigheter. Varken individ, valfrihet eller rättigheter behöver vara fel, men blir fel om det överordnas Guds stora syften om frälsning och upprättelse för en hel värld.
I den sunda gemenskapen växer personerna. I en yta, där vi får välja utan att missunna andra att också få göra detsamma, växer valfriheten. Där människor stärks i tron blir också människans rättigheter tillgodosedda med en drivkraft som ytterst sett kommer från Herren.
Vår längtan och bön, inför årets Pingst Ledare, är att vi tillsammans ska få ta del av insikt mer än åsikt, av näringsriktiga och sunda andliga proteiner, men också av profetia som ger riktning och fart.
Vi hoppas kunna förmedla uppmuntran att gå vidare, men också att få nå nya nivåer i Anden, där en annan substans än bara kunskap och känslor råder. Till den plats där uppenbarelsen vilar och andligheten flödar ut till nytta för de mest utsatta.
Jag tror vi behöver, som Östergren anger, både protein och profetia.