KD-ledningen har på oklara grunder kritiserat kristdemokraten Lennart Sacrédeus, kommunfullmäktiges ordförande i Mora, tidigare Europaparlamentariker och riksdagsledamot, för att han framträdde i SVT Aktuellt den 26/1 och försvarade partiets skrivningar om abort i Principprogrammet och det Medicinsk-etiska programmet.
Där slår man bland annat fast att ”abort innebär att ett liv släcks” och att ”rätten till liv ska grundlagsfästas”.
KD måste bestämma sig: endera försvara skrivningarna – och de partiföreträdare som tar debatten om dess giltighet – omformulera dem, eller ta bort dem helt och hållet.
Att offentligt kasta en erfaren förtroendevald på skräphögen är varken snyggt eller klokt. Mest förvånad är jag över att Ebba Busch, som i olika sammanhang uttryckt att det ska vara högt i tak i KD, tycks ha uppfattningen att abortsamtalen helt och hållet ska styras centralt.
Så här skriver hon i en tråd på Facebook:
”När en mycket erfaren partikamrat [Lennart Sacrédeus; min anm] tar debatt på bästa sändningstid, när partiet befinner sig i ett slagfält av medvetna feltolkningar, så vet man att man gör partiet en otjänst. Mycket medvetet. Man väljer sin egen medietid framför att kroka arm med sina partikamrater.”
På sociala medier utbröt dessutom en storm från partiföreträdare, partikansli och partiets officiella Twitterkonto mot Lennart Sacrédeus. Det påstods att han överhuvudtaget inte företräder partiet och dess politik.
Så vitt jag vet blev Sacrédeus tillfrågad av Aktuellt att debattera abortfrågan med jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP). Varför skulle han tacka nej till det, och varför skulle han tiga om partiets egna skrivningar i det medicinsk-etiska programmet?
Gäller de inte längre?
Jo, Sacrédeus skulle avstå från debatten eftersom partiet var satt under korseld från motståndarna, menar Ebba Busch. Det är ett tunt argument. Det kommer KD alltid att vara om partiet vill hålla etik och moral högt.
Intrycket är att KD:s partiledning och strateger varken vågar eller vill förknippas med abortfrågan eftersom partiet sedan minst 25 år tillbaka står bakom den svenska abortlagstiftningen. Det är sant att politiska motståndare tar varje tillfälle att ohederligt påstå motsatsen.
Kvar står ändå de svåra etiska och moraliska frågorna och skrivningarna i det medicinsk-etiska programmet samt det faktum att det finns medlemmar och förtroendevalda i KD som ännu brottas med abortfrågan. För många kristdemokrater är den en samvetsfråga. Så kommer det att vara under överskådlig tid.
Bättre strategi vore att öppet medge att det inom KD finns falanger i abortfrågan, tillåta det öppna och fria samtalet, hålla fast vid beslutade skrivningar, försvara dem som vill lyfta de viktiga moral-etiska aspekterna och lägga tydliga egna förslag om hur abortantalet kan minska.
Det är inte så att KD under senare år tydligt profilerat sig i samhällsdebatten för färre aborter utan snarare hukat och tystnat när abortfrågan kommit på dagordningen. Viktigare tycks nu vara att framhålla att Miljöpartiet och KD har samma uppfattning i abortfrågan.
Det märkliga har inträffat att det inte är partiledningen som framhåller betydelsen av olika synpunkter och värderingar i abortdebatten.
Journalisten Hanne Kjöller säger i TV4 Nyhetsmorgon den 29/1: ”Man måste få vara emot abort. Det är en legitim hållning. Åsiktskorridoren är alldeles för smal.”
Advokat Thomas Bodström i samma program: ”KD bör stå på sig i stället, våga stå upp för sin abortpolitik. Jag är så trött på den socialliberala intoleransen.”
Pastor Joakim Lundqvist i Livets Ord, skriver i Dagen den 2/2: ”Vi som troende, och som ledare, har varken råd eller rätt att bli skotträdda och tystna i samtalet om abort.”
Jag tror att de allra flesta i vårt land är bekymrade över det höga antalet aborter per år: cirka 37 000. Sedan abortlagen infördes har mer än 1,6 miljoner aborter utförts i Sverige. Det är en skrämmande siffra.
Det är ett minimikrav att KD oftare och tydligare lägger förslag om hur aborterna kan bli färre och att driva förslagen offentligt. En bra början kan vara att initiera en utredning om varför Tyskland har betydligt färre aborter per invånare än Sverige.