Skjutningarna i vårt kära Sverige har pågått länge och verkar sprida sig och fortsätta med oförminskad styrka. Det som vi för mer än ett par decennier sedan bara trodde var en lokal företeelse i Malmö och stadsdelen Rosengård visade sig vara ett embryo på något mycket allvarligare. Ungdomskriminaliteten spred sig över landet. En 12-årig flicka söder om Stockholm fick aldrig bli tonåring. En kula från ett ungdomsgäng ändade hennes liv.

Alla blev vi bestörta när en ung polisman blev skjuten i Göteborg för någon vecka sedan. Mordet på polisen, som står för vår säkerhet, var ett angrepp på hela vårt samhälle. Inte ens de små lekande barnen lever längre i säkerhet i vårt land. Nu senast hände det i Flemingsberg utanför Stockholm.

Våra ledande politiker uttalar sin verbala avsky över det som händer, samtidigt som de ropar på fler poliser och hårdare straff när det otäcka redan har hänt. Vi måste börja arbeta mer förebyggande på bred front. Våra poliser gör vad de kan men hela vårt samhälle måste ställa upp och ta sitt ansvar för att komma tillrätta med gängkriminaliteten, som kryper ner i allt lägre åldrar. Jag tror att det till stor del handlar om fostran och utbildning. Utbildning om hur vi skall leva med varandra. Här har inte minst kyrkan och de olika samfunden en viktig uppgift.

Alla är vi bestörta, vart är vi på väg? Hur kan det ha blivit så här i vårt lugna och älskade Sverige? Skjutningarna i Sverige är de värsta i hela Europa.

Kan det vara så att vi nu får skörda det vi sått under en lång tid?

Allt som heter moral och etik har ansetts som hämmande och skadligt för den personliga utvecklingen och i hela vårt samhälle. Budskapet under decennier har varit att allt vad kristendomen står för måste bort från vårt samhälle, Inte minst från våra skolor, det har upprepats som ett mantra i debatten. 

Politiker och samhällsdebattörer har med emfas hävdat det skadliga som kristendomen medfört. Den uppfattningen verkar fortfarande råda hos stora delar av makthavarna i vårt land. Jag vill inte förneka att felaktigheter också har skett i kristendomens namn på grund av att vi alla är ofullkomliga .

Samtidigt som Sverige lagt bort sitt andliga arv har skaror av traumatiska ungdomar från krigshärjade länder strömmat in i vårt land. Självklart är det vår plikt att hjälpa och ge en fristad åt människor som flyr för sina liv. Men att lämna dem vind för våg hjälper varken dem eller oss. En väl fungerande integration måste till där alla nyanlända måste göras medvetna om vilka regler som gäller i vårt land.

Förre polisen, riksdagsmannen (S) och landshövdingen i Norrbotten, Ragnar Lassinantti har berättat om situationeni Sapmi och norra Sverige, hur det var där i mitten på 1800-talet. Stölder, våld, dryckenskap och sedligt förfall var rådande. Han sa att det som 100 fjärdingsmän med vapen i hand inte kunde lösa, det gjorde prosten Laestadius med sin tunga. Folket vaknade och insåg vart deras destruktiva livsstil förde dem. De vände om. Alla blev inte kristna men de flesta började leva ett nytt och ärbart liv.

Var det så fel och skadligt att folket fick lära sig de tio budorden och lite hyfs? Det blev ju folk av dem och oss ändå. Jag tror att vi alla i dag behöver inse hur fel vi tänkt. Vi behöver återvända till vårt arv som hela vårt samhälle är byggt på. Kristendomens grundläror. Back to basic.