Den senaste tiden har en del insändare och artiklar i olika tidningar berättat om att församlingar inte alltid lyckats förmedla en miljö som hjälpt människor att växa i sin tro. En del vittnar om sår och traumatiska upplevelser på grund av ledares agerande och andra har lämnat för att gemenskapen och tron inte fått växa på djupet.
Detta påminner oss om att det är viktigt att ständigt reflektera över vilken församlingskultur som formas och levs ut i församlingarna.
Jag har under de senaste åren studerat församlingskultur och hur den påverkar församlingar och dess gemenskap. Församlingskultur består av en församlings trosuppfattningar, grundläggande antaganden och värderingar och syns i attityder, beteende och handlingsmönster och känns av i atmosfären när församlingen möts.
De flesta församlingar har goda trosuppfattningar och värderingar och fina visioner, men om inte det man säger att man står för och tror på blir synligt i människors attityder, beteende och handlingsmönster, så finns det ett glapp i kulturen som gör att människor tappar förtroendet för församlingen. Det som sägs i förkunnelse och kommuniceras i en församling behöver bli synligt genom det levda livet för att församlingen ska vara trovärdig.
Församlingskulturen har en starkare inverkan på människors liv och beteende än vad visionen och teologin har, därför behöver dessa gå hand i hand. Ledarna är kulturbärare och behöver leva ut det man säger att man står för, för att uppfattas som trovärdiga.
Det underlag jag utgick ifrån i min studie visade att i både växande och minskande församlingar var samtalet om hur det andliga livet utvecklas och växer inte så högt prioriterat. Även en del andra frågor på samma tema hade ett lågt instämmande. Om inte det andliga samtalet om tron och dess inverkan på vårt liv är prioriterat i församlingen, så påverkar det medvetenheten om vad församlingen är kallad att leva ut och varför, vilket påverkar församlingskulturen.
Och jag menar att det också har med tillväxt att göra eftersom tillväxt i Guds rike inte endast handlar om antal medlemmar, utan om att växa i efterföljelse och överlåtelse till Jesus.
Paulus beskriver församlingen som Kristi kropp i några av sina brev i Nya testamentet. Det innebär att församlingskulturen bör genomsyras av Jesus Kristus och hans kärlek och nåd. Jesus utmanade de stolta och självrättfärdiga ledarna men lyssnade till och upprättade de människor som hade en ärlig längtan efter Gud. Gud har gett alla människor ett ansvar för sitt och andras liv, därför har alla som är med i en församling ett ansvar att forma en god och kärleksfull gemenskap som hjälper oss att växa i efterföljelse till Jesus.
För att synliggöra och förändra kulturen behöver man ta ett steg tillbaka och ställa frågor och reflektera över vad man lever ut, reflektera över sitt eget beteende och ta ansvar för de fel man gjort, samt lyssna in människors upplevelser av gemenskapen.
Förkunnar man att Gud är barmhärtig behöver man gestalta barmhärtighet genom sitt liv och i gemenskapen och lyfta det i samtal. Förkunnar man att man vill vara en öppen, varm och välkomnande församling behöver man tillsammans reflektera över vad det innebär att vara välkomnande och hur man förmedlar värme och öppenhet genom sitt liv. Hur pratar man med varandra om man vill vara välkomnande? Hur bemöter man varandra? Hur märks det i församlingskulturen att Guds evangelium handlar om förlåtelse och försoning?
För att kulturen ska bevaras sund och förmedla frihet är det viktigt att det finns utrymme för frihet och mångfald i församlingens uttryckssätt. Och det är viktigt att se till att det finns utrymme för fria samtal där olika tankar och perspektiv får lyftas utan att ifrågasättas även om man inte håller med varandra.