Lars Enarson hävdar att alla riksdagspartier har haft kopplingar till nazismen. Det är inte sant. Argumentationens svaghet uppenbaras när Enarson utelämnar tre riksdagspartier i sin redogörelse. Mest allvarligt är påståendet att en av grundarna till Kristdemokraterna ”varit en ledande nynazist”.

Ser man till Kristdemokraternas upprinnelse utmärker sig pingstpastorn Lewi Pethrus som pådrivande kraft. Opinionsyttringarna tar sig olika uttryck men Pethrus betonade hela tiden det allvarliga tidsläget och manade till handling. Även på Pingströrelsens stora pastorskonferens ”predikantveckan” vintern 1963. Behovet av ett nytt politiskt parti formulerades i åtta ledarartiklar i tidningen Dagen som han skrev från januari 1964 till partiets bildande två månader senare.

Utöver opinionsbildningen pågick ett aktivt arbete för en partibildning. En aktionsgrupp bildades vid det så kallade ”Sigtunamötet” den 7 februari 1964. Vid sidan av Pethrus fanns Erling Öhman och ytterligare sju personer med i denna grupp. Öhman, som fanns med redan innan partiet formellt var bildat, bekräftar det historiska dokument berättar: Det fanns inga nazister bland partibildarna. KD-nestorn Alf Svensson intygar detsamma.

”Det är lögn och förbannad dikt”, säger Öhman och hälsar att den som påstår motsatsen kan tala med honom.

Det fanns dock personer med nazistisk bakgrund som sökte sig till det nybildade partiet. Några med avsikten att infiltrera. Men detta blev snabbt klart för partigrundarna som tillsatte en grupp med uppgiften att ta reda på om de misstänkta personerna var nazister och i så fall utesluta dessa.

En av de personer som pekades ut i tidningsartiklar för att ha haft samröre med nazismen var rådman Harald Ljungström som var partiets förstanamn på Stockholms riksdagslista i valet 1964. Ljungström tog så allvarligt på anklagelserna att han anmälde tidningarna för tryckfrihetsåtal. Justitiekanslern gjorde inga åtgärder, men gav kommentaren: ”Det bör beaktas att uttalandena huvudsakligen avser åsikter som denne man uttalat för över 20 år sedan men numera djupt beklagat, samt att de icke torde ha haft till syfte att nedsätta honom som domare utan ingått som ett led i den pågående politiska valstriden.”

Jämför detta med Sverigedemokraterna som 1988 bildades av personer som ledaren för den rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt, Sven Davidson, och den gamle nazisten Gustaf Ekström som frivilligt hade tjänstgjort i Waffen-SS under andra världskriget och till sin död förnekade Förintelsen.

Det är en desperat ansats att rentvå Sverigedemokraterna när man försöker förminska SD:s fel genom svartmålning av andra. Enarsons bestämda åsikter blir inte mer korrekta för att han upprepar dem. Tvärtom har hans beslutsamhet avslöjat hans vilsenhet och att han har fel.