Svenska mediers rapportering om USA:s president Donald Trump är starkt negativt vinklad och präglas av en kraftig obalans. Det visar den första större kartläggningen, som jag presenterar i min bok ”#Trumpgate”, som utkommer på Realia förlag under våren.
Jag har granskat hundratals tidningsartiklar och inslag i radio och tv i större medier som Dagens Nyheter, Sveriges Television och Sveriges Radio. Nästan samtliga nyhetsförmedlare har en påfallande negativ slagsida när de berättar om Donald Trump. Det är allvarligt, eftersom medierna sätter dagordningen för den världsbild som tidningsläsare, tv-tittare och radiolyssnare tillägnar sig. I längden riskerar det också att kraftigt försämra förtroendet för svenska journalister och mediebolag. Bekräftelser på det presenteras i Medieakademins årliga förtroendebarometer.
I min bok har jag valt att utgå från ett antal uppmärksammade nyhetshändelser – från presidentvalet i november 2016 till årsskiftet 2018. Reaktionerna på Trumps valseger hör till det som avhandlas, och jag redogör bland annat för rapporteringen kring installationen, inreseförbudet, muren mot Mexiko, presidentens twittrande och relation till medierna.
Trumps första tolv månader i Vita huset har innehållit tydliga framgångar: otaliga möten med världsledare, en lyckad utnämning till Högsta domstolen, fokus på kristna värderingar och kristnas rättigheter, den lägsta arbetslösheten på 17 år, hausse på börsen, erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad, och den största skattereformen sedan Ronald Reagan. Kongressen klubbade igenom över 300 lagförslag bara under Trumps första halvår vid makten.
Trots detta har det första året betecknats som ostadigt och instabilt. I vårt lilla hörn av världen är det nästan enbart de negativa händelserna som lyfts fram, inte sällan med illa dold skadeglädje och sneda, menande mungipor hos ”experter”, nyhetsankare och utrikeskorrespondenter. Hån, kränkningar och hat mot Trump förekommer dagligen, och den som inte sveps med i drevet blir snabbt idiotförklarad, i likhet med Trumps väljare. Rapporteringen har varit och är påfallande ensidig. Att det förhåller sig på det viset kan var och en som läser min bok få konkreta belägg för.
I Sverige gillar vi helt enkelt Barack Obama och ogillar Donald Trump, vilket har visat sig i ett stort antal nyhetsinslag som mer eller mindre helgonförklarar Obama och demoniserar Trump, samtidigt som man spekulerar i om det är möjligt att avsätta den nye presidenten. Påfallande ofta rycks händelser och uttalanden ur sitt sammanhang. Man lyssnar inte på Donald Trumps fullständiga anföranden utan slår ner på enskilda detaljer. Jag menar att man då undanhåller läsares och tittares möjligheter att ta del av det ofta visionära och bärkraftiga i presidentens framträdanden. Att helheten ignoreras på detta sätt om och om igen är en av de viktigaste slutsatserna i min bok.
I maj 2017 genomförde Donald Trump sin första utlandsresa – en omfattande turné där han under åtta dagar besökte fyra länder. Trump höll ett flertal skickliga, inspirerade och känslosamma tal. Man kan dock fråga sig om det egentligen fanns någon i vår del av världen som egentligen lyssnade på budskapet. I stället fylldes medierna av bilder på hur Trump ”knuffade” undan en annan regeringschef, och av hur påven inte log. Förklenande omdömen om presidenten är över huvud taget mycket vanligt förekommande i all rapportering. Han kallas omväxlande för sinnessjuk, otillräknelig och pajas. Trumps utseende hånas också.
Det är hög tid att nyansera bilden av USA:s president. Min förhoppning är att min bok ska kunna bidra till det, och till en ökad medvetenhet bland allmänheten om den obalanserade mediebevakningen.