Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Debatt: Inte emot all tradition

Debatt · Publicerad 00:00, 14 apr 2014

Jag är glad över att Martin Lembke har gett mig tillfälle att fördjupa och förtydliga en del av det jag skrev i min artikelserie.
Som evangelisk kristen i den protestantiska reformationens huvudfåra – den lutherska och reformerta – hävdar vi inte att Bibeln är enda källan till kunskap och den enda auktoriteten – utan den högsta och normerande. Även kyrkan och traditionen är auktoriteter – sekundära sådana.
I denna reformationens huvudfåra läser vi Bibeln tillsammans med alla de heliga, dvs med kristna nu och i gångna tider, det vil säga med traditionen. Vi vill inte uppfinna hjulet på nytt i varje ny generation. Vi bejakar t.ill exempel treenighetsläran som bibliskt korrekt och börjar inte om från början med bara Bibeln, utan vi utgår från den läran som en sanning och som ett tolkningsmönster.

Nya testamentets kanon, att NT består av 27 böcker – "NT-satsen", som Lembke kallar det –  är inte en lärosats utan ett praktiskt kyrkomötesbeslut som vi menar både har god biblisk grund och är bra på annat sätt.
Rent praktiskt, fick de 27 sin auktoritativa ställning redan på den tid då apostlarna och deras medarbetare skrev dem och de blev redan då mottagna som Guds ord och inte först genom kyrkans beslut drygt 300 år senare. Apostlarna hade fått sin auktoritet av Jesus (Matt 10:13, 40). Paulus brev lästes upp i olika församlingar (Kol 4:16). Paulus fäste samma auktoritet vid sina brev som vid sin muntliga undervisning (2 Thess 2:15). Den "förste påven" Petrus tillmäter Paulus brev samma auktoritet som de övriga Skrifterna, det vill säga Gamla testamentet (2 Pet 3:15-16) och visar därmed att de tycks ha varit allmänt kända och lästa. Paulus betonar den tradition, den undervisning han fört vidare till församlingarna (1 Kor 11:2 och 11:23-32 och 15:1-11), sådant vi sedan ser blir till skrift i evangelierna.

NT:s skrifter tillmättes alltså auktoritet på grund av sitt apostoliska ursprung. Därför spreds de genast till alla församlingarna och lästes upp regelbundet i gudstjänsterna, så att innehållet blev allmänt känt. Och de bekräftades genom att det läromässiga innehållet i dem stämde överens med den muntliga undervisning församlingarna redan fått från apostlarna (Jfr Gal 1:8-9). Man talar här om "trosregeln". Att de förklarades som kanon kring år 400 har sin förklaring i detta. Huvuddelen av skrifterna i NT har alltså redan från skrivandets och mottagandets stund fungerat som helig skrift i praktiken. Det bekräftas i olika kyrkofäders skrifter från 100-talet och framåt. Exemplen på det kan mångfaldigas. En mindre del av skrifterna har ibland och tidvis varit ifrågasatta i vissa regioner, men till slut kom de med i kanon för att de hade den universella kyrkans erkännande, på ovan beskrivna grund.

Så diskussionen fram till år 400 handlade egentligen mest om NT skulle vara mindre, inte om det skulle vara större. Och det som skedde kring år 400 när NT:s kanon officiellt fastslogs, var endast att praxis kodifierades. Man kan säga att apostlarna skapade "kanon" då de skrev, kyrkan bara bekräftade detta senare.
‏Och vi evangeliska kristna tror helt enkelt att Guds Ande ledde kyrkan under hela denna mottagande- och bekräftelseprocess. Vi bejakar alltså med öppna ögon medvetet denna kyrkliga tradition och detta kyrkliga beslut, då vi menar att det är i harmoni med bibeltexterna själva som jag antytt ovan och att det var en korrekt process. Och detta strider alltså inte mot skriften-allena-principen såsom den förstods i reformationens huvudfåra. Den principen är en lära som hävdar att all lära måste kunna stödjas direkt på Bibeln och/eller kunna ses som en nödvändig konsekvens av vad Bibeln säger. Men den bygger i sin tur på att vi bejakat att kyrkan på ett korrekt sätt mottagit och förmedlat de apostoliska skrifterna till oss. Och det är den skriftliga traditionen – Bibeln – som utgör högsta normen för läran. All övrig tradition är underordnad och måste prövas. Så vi både tror på och bygger på viss tradition – ja. "Allenat" är alltså inte mot all tradition, bara en del.

Mikael Karlendal

Rätt ska vara rätt om mänskliga rättigheter

Ledare Det talas mycket om mänskliga rättigheter i dag. Det är bra. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna har precis firat 70 år, och de 30 punkter...

Nytt projekt: Trampar på spannmål för ökad skörd

Forskare i Lund undersöker om spannmålsskörden kan bli större om grödorna trampas ner. På ett försöksfält utanför Lomma trampas sädesstråna...