När min tidigare radiokollega Ulf Elfving nyligen röt ifrån om alla svordomar i SVT:s grammisgala, som till 100 procent bekostats av svenska folket, återkom SVT:s ledning med otroligt nonchalanta försvar. Nämligen att man inte kan stoppa medverkandes uttryckskänslor utan de måste få säga vad de känner och tycker.
När jag var programledare i Sveriges Radio och inte minst i riksprogrammet Efter tolv visste ofta de medverkande att jag aldrig använde svordomar. Det respekterades av mina gäster som ibland var artister och skådespelare, kända för sina vulgära uttryckssätt. När musikproducenten hade valt låtar med svordomar i titeln, avannonserade jag låten enbart med artistens namn. Det fanns liksom en ”anda” i programmen att här använder vi inte svordomar. En producent kan även år 2017 upplysa medverkande om att radio och tv i allmänhetens tjänst i första hand vill ha program utan svordomar och grova ord.
Det är med bestörtning som jag i dag konstaterar att svordomar och vulgära ord fått en näst intill obegränsad spridning även bland programledare och reportrar i radio och tv. Man kan nästan höra en form av kittling hos vissa programledare som tar varje chans de kan att få haspla ur sig en svordom. Det gäller även kända programledare i så pass seriöst ansedda program som P4 Extra, Radiosporten och den lokala radion.
I den senare, som står på mest om dagarna, har en av programledarna ett sjukligt behov att få kasta ur sig svordomar och leka med könsrelaterade ord. I ett licensfinansierat programföretag, public service, finns ett uttryckligt ansvar att vårda det svenska språket. Debatten om svordomar i radio och tv har kommit upp då och då och 2011 föranledde det den tidigare public serviceledningen att statuera följande:
”Sveriges Radio/Sveriges Television/UR har ett särskilt ansvar för svenska språket … Språkvårdsfrågor ska beaktas i programverksamheten, en bestämmelse som innebär att företagen har ett ansvar för att ett vårdat språk talas i radio och tv.
Vår ståndpunkt är att alla som kan uppfattas som företrädare för Sveriges Radio/Sveriges Television/UR bör visa särskild medvetenhet vid bruk av svordomar i programmen. Vi rekommenderar därför återhållsamhet i användningen.” Stockholm 2011, Mats Svegfors, Eva Hamilton, Erik Fichtelius.
Då svordomarna nu även flyttat ned till program riktat mot barn måste det bli ett stopp och en förnyelse av tidigare programchefernas uppmaning. Flera skolor i landet har infört nolltolerans mot svordomar i skolan. Det är då helt oacceptabelt att anställda medarbetare i de licensfinansierade företagen går en helt annan väg.
Eftersom ledningen för radio och tv nonchalerar kritik, återstår bara en sak: Anmäl varje program där du hör programledare och reportrar använda svordomar till granskningsnämnden. Ju fler som anmäler, desto större anledning finns det att frågan kommer upp på bordet, även i fråga om avtalet mellan staten och programföretagen.
Vill man inte ta i frågan och respektera majoriteten av lyssnarna och tittarnas negativa inställning till ovårdat språk i radio och tv, då kan företagen lika gärna säljas ut och vi slipper betala licensavgift. Det känns som en orimlighet att jag som medborgare ska tvingas att betala pengar för att lyssna på vulkaner av svordomar och grova ord i radio och tv. Skulle jag vägra så knackar kronofogden på dörren. Ingen sund människa kan hålla med om att detta ligger i rimlighetens proportioner.