De vise från Östern hade sett himmelens tecken – tecknet som talade om att nu hade himmelens furste kommit – och de sökte sig till den romerska provinsens Judeens huvudstad, Jerusalem, den store konungens stad.

Kanske var det den omtalade Daniels profetior som väglett dem, ynglingen som 605 f Kr kom som krigsfånge från Jerusalem till Babel. För Daniel hade genom gudomlig närvaro fått en mäktig position bland Österns härskare på sin tid. Österns alla vise visste att Daniel, drömtydaren, var en sann profet, och minnen från honom levde kvar, liksom hans profetiska skrifter. Daniels dröm hade en gång räddat tusentals siare från Nebukadnessars dödsdom.