”När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ’Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem’” (Luk 19:5).
Den frälsning som finns i namnet Jesus utplånar fullständigt våra synder. Helt klart måste det ha varit en chock för Sackeus i bibelberättelsen. Av alla människor i staden vill Jesus komma hem till just honom. Jag tror att Sackeus har svårt att ta in vad Jesus säger, men hans reaktion är omedelbar, som om han inte fattar vad han gör: ”Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje” (v 6).
Jesus sade inte till Sackeus att ställa saker och ting till rätta innan han kom hem till honom, utan Sackeus fick ta emot Jesus i sitt hem precis som det var.
Jag vet inte vad Sackeus tänkte när han hoppade ner för att välkomna Jesus, men jag tror inte att synderna längre var något problem, för när Jesus kommer till en människa utplånar han dem. När Jesus kommer till en människa går det inte att stå emot honom.
Jag har sett det här många gånger under min tid som pastor. För en del år sedan blev en man frälst som under lång tid kämpat med att vara ”good enough” (ung: tillräckligt bra) inför Gud, men i samband med att han såg en kvinna bli döpt i en gudstjänst stod det klart för honom att han saknade liv.
Han pekade på dopgraven och sade: ”Det var liv i hennes ögon, men jag har inte det livet.” Men där vid kyrkbänken fick denne 50-årige man ta emot syndernas förlåtelse och omedelbart evigt liv.
Så är det med alla som blir frälsta. Och det underbara är att det aldrig är en människa som kommer till Jesus, utan det är han som kommer med frälsning till oss.
De är en sak som slår mig i berättelsen om Sackeus: Ingen människa är bortom frälsning. Sackeus var dömd av människor, men Jesus kom för att frälsa.
”Alla som såg det mumlade förargat: ’Han tog in hos en syndare’” (v 7). Det Jesus gör väcker reaktion hos människor. I den stora mängd av människor som gick med Jesus genom staden fanns det religiösa som alltid bevakade vad Jesus gjorde, och nu fick de ännu en sak att anklaga Jesus för: ”Han tog in hos en syndare.”
Men Jesus kom för att frälsa den som andra ansåg vara ”icke-frälsningsbar”. När vi läser evangelierna är det ofta sådana personer som stöter på Jesus, och det som händer är att i mötet med Jesus får de en annan identitet än ”förlorade” och ”syndare”.
Jesus hade naturligtvis inget överseende med synd, men ändå var det så att människor bundna i synd drogs till honom. Det som är uppenbart i evangelierna är att syndare gick därifrån förlåtna, befriade och upprättade.
Kära läsare av denna krönika, detta är vad Jesus fortfarande gör med syndare. Vi har alla människor i vår omedelbara närhet som Jesus kom för att frälsa, och ingen av dem är bortom frälsning.
Jag vill avsluta med orden från Johannesevangeliet 1:14: ”... och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.”